ÅSIKT

Från mål och assist till envis antirasist

Nu kämpar Lilian Thuram för mångkultur och tolerans

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

I semifinalen mot Kroatien 1998 gjorde Lilian Thuram båda målen, och tog Frankrike närmre det stundande VM-guldet. Dagen efter prydde han tidningen Le Mondes förstasida, i färg dessutom. Något hade hänt med landet som innan turneringen inte haft någon vidare optimism gällande sitt landslag.

Thuram framträder under rubriken ”En världsmästares kamp mot rasism” på den gångna helgens Littfest i Umeå. Han säger att han upplevde en tydlig skillnad på Frankrike före och efter VM. Plötsligt var det något positivt att det mångkulturella landet faktiskt representerades genom idrotten.

Utanför sporten var det inte lika lätt, där bestod fortfarande rasismen. Åtta av spelarna hade rötter i andra länder. Thuram kom själv från Västindien. Svart blev han som nioåring, då mamman tog familjen till Paris i förhoppning om ett bättre liv.

Efter att fotbollskarriären avslutats har han ägnat sig åt att före­läsa och skriva.

Mest intressant vore att konkret höra hur rasismen tagit sig uttryck i Paris, Turin, Barcelona, dit karriären tagit honom. När anspråket är så högt som det nu är leder det till en mycket övergripande diskussion, ibland så tomt att det påminner om en politiker som fiskar röster.

ARTIKELN HANDLAR OM