ÅSIKT

Konst som förgrenar

29 länder och global attityd på alternativa konstmässan Supermarket

”The Discovery” av Sade Kahra och Laura Baruël på Photographic Centre Peri, Åbo, Finland.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

KONSTMÄSSOR När Stockholms alternativa konstmässa Supermarket, organiserad av konstnärsdrivna gallerier, avslutas på söndag är det med Art as resistance? - ett förhoppningsvis storslaget panelsamtal.

Frågetecknet är måhända ängsligt men pekar också framåt och ut från mässan in i vardagen. Årets tema är Representation, vilket är tydligast i seminarieprogrammet. Här vill man ta diskussionen om vem som syns, vilka röster som hörs och vad migrationer kan betyda för en konstvärld insnärjd i sin vita medelklassnorm.

Nå, väl på mässgolvet är inte just representationsfrågan tydlig men det som är så roligt med Supermarket är de långa kontaktvägarna (hela 29 olika länder) och den globala attityden. På Market tränger statsstödda danska gallerier ut de lokala Stockholmsgallerierna, på Supermarket möter besökaren gallerister och konstnärer från både Ramallah, Damaskus och Dar es Salaam. Det som på det ena stället är konkurrens, är på det andra nätverkande samarbete.

Det syriska galleriet AllArtNow fyller tio år och i deras mässmonter är kriget förstås närvarande, i brutala, men känsliga, teckningar som vagt knyter an till Caimus Pesten. Medan Tegen 2 visar en genomarbetad grupputställning med titeln The Seven Sleepers - kristen och muslimsk myt, sovandets många oväntade innebörder - så har de flesta en gängse mässattityd. Man visar ett urval verk från så många som möjligt.

Flytten till Telefonplan och Svarta Huset har gjort Supermarket gott. Det är mindre, dock fortfarande fler än 60 utställare, men inte så stort och överväldigande kaotiskt som på Kulturhuset. Strukturen är labyrintisk, på liten yta, vilket gör att publiken rör sig fram och tillbaka, ser och återser. Det är en vinst, även om det är utställarna som har roligast.

På Liljevalchs har Market stramat upp. Är det rimligt att en offentligt finansierad konsthall för andra gången hyser en kommersiell verksamhet? I dagens semiprivatiserade klimat måste svaret tyvärr bli ja. Det finns ingen offentlig finansiering som räcker till. Konstkartan ritas om och tills vidare är båda mässorna värda besök.

ARTIKELN HANDLAR OM