ÅSIKT

Megastjärnorna tokfloppar online

Spotify-utmanaren Tidal under de 700 populäraste på Itunes

Musiktjänsten Tidal lanserades med pompa av artisteliten – men succén uteblev. Foto: AP
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

För en månad sedan stod delar av världens artistelit – Jay-Z, Kanye West, Madonna, Alicia Keys – på en scen i New York och kände sig gissningsvis oerhört duktiga.

Under pompösa påståenden om idealism och innovation förevisade de tillsammans den nya musikstreamingtjänsten Tidal. Den ägdes av artister och ambitionen – notera: ambitionen – var att höja artisternas royalty i jämförelse med Spotify. Priset var dubbelt så högt som för konkurrenten om man ville ha den bästa ljudkvaliteten, och det fanns ingen gratisversion. ”Människor betalar mer för vatten än för musik”, som Jay-Z själv uttryckte det. Det skulle Tidal ändra på.

Att hajpen lagt sig är en grov underdrift. Appen har rasat från Itunes topp 20 till att inte ens vara bland de 700 mest nedladdade. Kanye West har blivit så skraj av motgångarna att han raderat samtliga tweets om Tidal och tagit bort tjänstens logga från sin profilbild.

Allt detta är väntat, rimligt och rättvist.

Först och främst är dessa världsartister förstås inget annat än dyngrika företagsledare i glammiga kläder. Jay-Z är dessutom skivbolagsboss, och representerar snarare den part i målet som tjänar mest på streamingmodellen än de utsatta upphovspersonerna. Vilken skillnad Tidal gör för ett svenskt indieband eller, säg, calypson? Det håller Jay-Z käften om. Med största sannolikhet eftersom svaret är marginell till ingen alls.

Det finns också en krass, praktisk anledning till floppen: den stora massan konsumenter är inte idealister. Hur ska man få dem att, för artisternas skull, betala dubbelt så mycket för en tjänst som är i princip identisk med Spotify? Tidals svar är exklusivitet. Flera stora artister, som Daft Punk och Madonna, har gjort Taylor Swift sällskap och brutit med Spotify för Tidal, vilket givit tjänsten en konkurrensfördel. Men den är minimal: avtalen gäller bara embargon, och bara nya släpp.

Det är inte förvånande att det inte räckt för att vinna över de breda grupperna.

”Vi kommer att förändra historien”, sa Jay-Z för en månad sedan. Det är ett verklighetsfrånvänt uttalande från toppen av pengaberget, utan kontakt med vare sig upphovspersoner eller de bredare lyssnargrupperna.

För detta får Tidal nu rättmätigen lida.

Och fortfarande ligger det stora, tunga grundproblemet kvar olöst: hur ska artister och upphovspersoner få rimligt betalt för sin musik? Ännu en streamingtjänst, oavsett agenda, är uppenbarligen inte lösningen. För den enda skillnaden mellan Tidal och Spotify är att Tidal är mindre framgångsrikt.