ÅSIKT

De väljer jihad före jämställdhet

Frilansjournalisten Joakim Medin om kvinnorna som slåss för IS

kvinnlig poliskår Kvinnliga al-Khansaabrigaden övervakar att klädkoder och sharia följs i IS-huvudstaden Raqqa. Om det behövs kan de komma att sättas in i strid.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Det finns en myt att Islamiska statens (IS) krigare är livrädda för att bli dödade av en kvinna, eftersom de då skulle mista sin plats i paradiset. Påståendet har spridits ända sedan de kurdiska kvinnliga gerillasoldaterna blev västvärldens de facto allierade i kampen mot IS-kalifatet. Eventuellt har gerillasoldaterna själva skapat myten, men den har i så fall fått större spridning efter att västerländska medier fångat upp den.

Egentligen är IS-krigarna inte alls livrädda för beväpnade kvinnor. Möjligtvis ett fåtal, ifall de blint tror på fanatiska teorier om efterlivet, men så resonerar inte den stora majoriteten. Det är därför IS och kurderna kunnat kriga mot varandra i Syrien ända sedan 2013, trots att kurderna hela tiden låtit sin kvinnliga gerillastyrka YPJ skjuta på jihadisterna. Det är därför slaget om Kobane varade i flera månader, i stället för att stadens kvinnliga gerilla skrämde bort IS redan första dagen.

Så varför fortsätter västerländska medier att med sensationslystna rubriker reproducera denna myt om IS rädsla för beväpnade kvinnor?

Kanske för att medier i dag ofta är en lika viktig aktör som regeringar i kriget mellan väst och IS. Medvetet eller omedvetet använder medier sig av counternarratives – konsten att ersätta en bild med en motsatt bild. Genom att framställa IS-krigarna som vidskepliga fegisar kan jihadisternas tidigare enorma militära framgångar förminskas. Likaså deras storpolitiska anspråk, samt deras möjlighet att fortsätta göra motstånd.

Framför allt kan denna påstådda rädsla för kvinnor också bli en positiv motpol, som sliter ner IS-krigarna från den tron av extrem patriarkal överhöghet som de själva insisterar att sitta på.

Det antagligen mest kända övergreppet IS begått är kidnappningen av tusentals yezidiska flickor och kvinnor som gjordes till sexslavar, efter attacken mot Shingal/Sinjar i norra Irak i augusti 2014. Jag mötte de förtvivlade yezidier som lyckades fly, vid den syriska gränsen några dagar senare, och det är nog det värsta jag upplevt i mitt liv. IS legitimerade sedan sexslaveriet helt öppet. Detta övergrepp har blivit det vanligaste exemplet på jihadisternas barbari och förtryck av kvinnor. IS-kalifatet kräver också av icke-förslavade kvinnor att bära heltäckande och mörka kläder, samt förbjuder dem från att gå utanför huset utan manlig eskort.

Men IS har ett mer komplext förhållande till kvinnor än vad massmedial bevakning ofta ger sken av.

Under flera resor till krigets Syrien har jag plockat på mig saker som IS lämnat efter sig vid frontlinjerna. Flera gånger har det varit interna skrifter som förklarar regler och ideologi. En pamflett jag fann i en IS-sjukvårdsklinik sommaren 2015 heter på svenska ungefär ”Kvinnornas roll i jihad mot fienden”.

Den är direkt riktad till kvinnliga läsare och börjar med att anklaga kvinnor för att vara det största hindret för jihad, genom att de inte vill se sin far, bror eller make resa för att strida för islam. Men genom ett omvänt agerande kan kvinnan i stället vara jihads bästa verktyg:

”Vem ska uppfostra alla pojkar till att göra jihad, och vem ska stå bakom männen när de åker för att strida? Det är bara mödrarna som kan förbereda och fortsätta den islamiska processen. Så du måste förstå, min muslimska syster, att ditt uppdrag är större än du tror. För det är ditt fel om islam besegras, eftersom vi inte hade besegrats om du uppfyllt dina plikter för den Islamiska staten. Du frågar: Varför är det mitt fel? Vi svarar: därför att du inte följde den första plikten, du uppfostrade ditt barn fel, med kärlek bara för honom och inte för Gud, profeten och jihad.”   

En sektion i pamfletten ger historiska exempel på starka kvinnor i jihad, som Umm Amarah som vid islams födelse själv sägs ha krigat med svärd i hand jämte profeten Muhammed i flera militära slag. Eller en saudisk kvinna, som deltog i jihad mot sovjetiska styrkor under kriget i Afghanistan på 1980-talet och ”sköt många raketer mot fienden”. Pamfletten avslutas med en uppmaning till läsaren att bli en av jihads kvinnor, en ”lysande figur” i ”islams gyllene tid”.

Även om IS inte ska tolkas enbart utifrån ideologisk retorik ger texter som denna en bild av hur de ser på kvinnans plats både i samhället och i den politiska kampen. Vi vet att tusentals kvinnor från hela världen rest för att frivilligt ansluta sig till IS, inklusive flera dussin från Sverige. Dessutom sympatiserar många lokala kvinnor med kalifatet – trots förtrycket. Inte alla kvinnor ser jämställdhet och kvinnors rättigheter som viktigast att kämpa för, utan betraktar sin etniska eller religiösa grupp – eller IS ideologi – som viktigare, har flera bedömare påpekat.

I kalifatets huvudstad Raqqa finns en helkvinnlig poliskår, al-Khansaabrigaden, som övervakar kvinnors sedlighet. Den fängslar och bestraffar de som bryter mot klädkoder och sharialagar. IS låter al-Khansaas medlemmar patrullera gatorna med egna Kalasjnikovs. Genom dessa kvinnliga jihadister kan IS både styra den del av samhället dit männen inte har tillträde, och sprida sin propaganda genom ännu fler kanaler. På detta sätt är kvinnor både offer och förövare i kalifatet.

I mars 2015 publicerade tankesmedjan Quilliam foundation en översättning av ett propagandamanifest som al-Khansaabrigaden gett ut. Dess centrala budskap är att Gud skapade kvinnan för att tjäna mannen som fru, och hennes plats är huvudsakligen i hemmet. Manifestet riktar skarp kritik mot kvinnors roll i västvärlden, som offer för skönhetsideal och uppfattningen att slitet med barn och hushåll inte är riktigt arbete. Trots detta har kvinnan i kalifatet ändå rätten att ibland lämna sitt hem, ifall hon ska studera teologi, eller arbetar som läkare eller lärare för andra kvinnor.

En annan viktig anledning för kvinnan att lämna sitt hem, skriver al-Khansaa, är ifall kalifatet i en fatwa skulle bestämma att hotet mot den muslimska gemenskapen blivit så stort att även hon kallas till att slåss i jihad.

I slutet av februari i år rapporterades IS för första gången ha skickat fram kvinnliga krigare, på slagfältet i västra Libyen. Blir kalifatet till slut allt för trängt även i Syrien, kanske vi får se en utveckling där IS jihadistiska kvinnor går i strid mot kurdiska revolutionära kvinnor.

Joakim Medin

Debuterade i april 2016 med Kobane – den kurdiska revolutionen och kampen mot IS  (Leopard förlag).

ARTIKELN HANDLAR OM