ÅSIKT

Hadzialic gick över en gräns

Johannes Klenell Regeringen ska inte försöka påverka enskilda förläggares utgivning

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: JONAS ENG
Gymnasieministern gick över en gräns för hur regeringsmedlemmar bör agera med sin tweet.
KULTUR

Under måndagen har ännu ett moralismens dråpslag drabbat Sverige när förlaget Bonnier Carlsen gjort en genomgång av tecknaren Jan Lööfs böcker och upptäckt stereotypa porträtt.

Att de inte sett dessa förrän nu är i sig intressant, och måhända säger det någonting om vart vårt samhälle är på väg.

Dock måste det sägas att Bonnier Carlsen i nuläget inte fattat några beslut om någonting alls.

Det har inte hindrat den svenska offentligheten att rasa över nyhetsankan om att Jan Lööfs böcker nu skulle stoppas. Det började med en relativt tendentiös artikel i Dagens Nyheter som sedan omskrevs av såväl SVT som alla större dagstidningar.

I samband med detta har av någon anledning ordet ”censur” slunkit in i debatten.

Bonnier Carlsen är ett förlag, inte ett statligt verk eller en lagstiftande institution. Och om det eventuella beslutet i slutänden är rätt eller fel får nog nästan förlaget Bonnier Carlsen, deras författare och läsare bestämma själva.

Det är nämligen så affärsmodellen fungerar. Författare bryter med förlag om de ogillar beslut förlaget fattar, förlag bryter med författare och i slutänden avgör läsarna om de vill köpa böckerna

Som förläggare har jag svårt att se hur ett publiceringsbeslut, eller ett beslut om fortsatta tilltryck berör någon annan än mig och mina författare.

Det är en viktig del i relationen mellan förlag och författaren att den friheten finns. De flesta förlag för en dialog med författarna i processen kring deras böcker. Så även efter att första upplagan av boken kommit ut. Ibland vill författaren ändra något i sin bok som känns otidsenligt (Det går förlagen oftast med på), ibland vill förlaget göra ändringar (Det leder ibland till konflikter).

Bortom en debatt om eventuell moralpanik är det därför viktigt att konstatera detta.

Det är inte en fråga om censur.

Jag blir därför mycket förvånad när jag läser gymnasieminister Aida Hadzialics uttalande på Twitter där hon inleder med att skriva att om hon haft barn hade hon nattat dem med Jan Lööf. Inga konstigheter där. Men i nästa mening kallar hon Bonnier Carlsens agerande censur. Var denna censur kommer ifrån är obegripligt.

En svensk minister ska inte ha åsikter om publicistiska beslut gjorda av en förläggare på ett privat förlag.

I det här fallet är inte ens några beslut fattade. Hadzialics utfall mot Bonnier Carlsen är helt oprovocerat.

Tror gymnasieministern att någon annan lömsk, hemlig PK-regering förbjöd Jan Lööfs böcker under natten? Hadzialic sitter ju i den enda regering som har möjlighet att utöva censur.

Lika lite som regering och riksdag ska försöka stoppa oss förläggare från att ge ut litteratur som eventuellt kan ses som opassande, lika lite ska de utöva påtryckningar åt andra hållet för att plocka poänger. Publiceringsbeslutet är och förblir vårt.

Det gör mig uppriktigt förbannad som förläggare när våra folkvalda beter sig så uppenbart populistiskt på bekostnad av friheten i mitt yrke.

Johannes Klenell

Förläggare

ARTIKELN HANDLAR OM