ÅSIKT

Gör som Azealia Banks, Jan Lööf

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
1 av 2 | Foto: AP
Banks.
KULTUR

DEBATT Jan Lööf är arg för att Bonnier Carlsen önskar ändra i två barnböcker - Morfar är sjörövare från 1966 och Ta fast Fabian från 1997.

Typiskt tråkig kulturdebatt.

Lavetterna är mjuka, nålsticken aldrig djupare än att de läks med en samtalsinbjudan till en monter på bokmässan.

Och jag plågas av akut konsensuskatarr.

Jan Lööf borde hämta inspiration från Azealia Banks. Nyligen portades den amerikanska rapparen från det brittiska skivbolaget och radiostationen Rinses musikfestival Born & Bred, efter en serie rasistiska och homofoba tweets.

Banks svarade med att konstatera att hon är ”sjukt jävla talangfull” och att arrangörerna ”inte ens förtjänar att dela luft med mig”. Hon lanserade få teorier om publicistiska beslut, och dödförklarade heller inte det fria ordet.

Notera - även jag hade strukit någon som kallade den brittiska X Factor-framgången Zayn Malik för ”sand nigga”, ”faggot” och ”paki” från min rockfestival. Men tanken på att Jan Lööf skulle förkunna att han, likt Banks, inte ”bryr sig ett skit” och att ”han jobbar på att förlåta världen för att den är ett rövhål”, är sympatisk.

Vad som helst, bara inte ytterligare ett glas vatten förklätt till kulturtext.

Rapmusikens kvintessens - allt gammalt är dåligt, allt nytt är bra - kan även appliceras på denna drontdebatt om hur bra allt var förr i tiden.

Om Kanye West hinner uppdatera det i februari släppta albumet The life of Pablo fem gånger på tre månader borde Jan Lööf kunna ändra en teckning i en bok på femtio år.

För att komma tillrätta med rådande trivselmentalitet föreslår jag att Bonnier Carlsen byter namn till Death row förlag, ger ut Horace Engdahls cover av 2pacs Hit em up och förklarar Jan Lööf persona non grata - som i sin tur doppar huvudet i ett kilo ladd och går Solanas på sitt forna förlags arsle.

Kristofer Andersson

ARTIKELN HANDLAR OM

Jan Lööf

Bonnier