ÅSIKT

Förhörsmetoder leder ingen vart

Anna Andersson Målet med en intervju är inte att vinna

Gustav Fridolin i Agenda, 15 maj
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Efter Gustav Fridolins senaste framträdande i Agenda (SVT 15/5) fick Dagens Nyheters Johan Hilton ett bryt. I en lika välskriven som ilsken text gick han till anfall mot söndermedietränade politiker som aldrig kan svara rakt på en enkel fråga.

Han har en poäng. Fridolin hade inte sin bästa stund där i Agendastudion och babbelsjukan han visade prov på har fått fäste i alla partier. När en politiker i stället för att svara bara återger budskapet för dagen blir det helt obegripligt och man slutar att lyssna. Management by rappakalja.

Detta är inget nytt men det har blivit värre, skrev Hilton.

Ja, så är det väl. Men jag hävdar att det inte bara är politikerna som har ändrat beteende, det har även vi journalister gjort. Många intervjuer i dag liknar allt mindre intervjuer och allt mer förhör. Journalisten biter sig fast som en grävling: svara nu, ja eller nej?!.

Som om man ska tvinga ur den folkvalda en bekännelse. Inte undra på politikerna defensivt håller hårt i sina talepunkter.

Det är också en rätt publikfriande metod, journalister som hårt pressar politiker får ofta beröm, inte minst från kollegor. Som om det vore en tävling och journalisten vann.

Men målet är inte att vinna utan att hjälpa den som tittar eller lyssnar att bättre förstå. Och då kanske man i stället för att sätta dit ska försöka just förstå den folkvalda. Det handlar inte om att lägga sig platt utan att få den utfrågade att våga släppa talepunkterna – vilket är bra mycket svårare än att bita sig fast.

Kan hända blir det ändå rappakalja. Men det är också ett besked till väljarna.