ÅSIKT

Grymt envälde i mediefabriken

Bengt Göransson om Peter Hjörnes ärvda kungadöme och Stampens kris

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

En gång under min tid som kulturminister mötte jag bokförläggaren Gerard Bonnier på en tillställning och han frågade mig varför socialdemokrater tyckte så illa om Bonniers. Jag blev lite överrumplad – aldrig hade jag tyckt illa om den familjen. Däremot, och det svarade jag, såg jag och många av mina partivänner den bonnierska familjens makt på medieområdet som problematisk. De som när samtalet ägde rum, ägde familjeföretaget, hade visat prov på både kunskap, kompetens och engagemang för sitt företag och ansvar för dess verksamhet.

Men det som oroade mig – liksom andra i mitt parti – var det som kunde komma efter. Vilken vilja och vilken förmåga skulle bonnierska arvtagare ha inför de problem de skulle komma att möta? Att familjen Bonnier spelat en större – och mer hedervärd – roll i svenskt kulturliv än de flesta av arbetarrörelsens egna företag som verkat i samma sektor fanns det ingen anledning av förneka. Jag hade aldrig tillhört den slagordsvänster för vilken Bonniers representerade ondska och förfall. Socialdemokratins tillkortakommanden på medieområdet kunde man inte bara skylla på en ond kapitalism.

När jag nu läser om det andra stora medieimperiet i Sverige, det hjörneska med Göteborgs-Posten i spetsen, och dess kris, kommer jag ihåg samtalet med Gerard Bonnier. Nu skakas Västsverige inte bara av en ekonomisk kris i ett av landets största medieföretag. Det är också en akut kris i en mediestruktur, och det är den senare krisen som är allvarligare. Pengar – och den makt som pengar ger – kan ärvas, men begåvning och erfarenhet är inget som alltid finns i arvsmassan. I bästa fall kan en arvtagare ha fått kunskap och erfarenhet nog för att hitta de rätta personerna för att utveckla arvet. Parallellen till ärvda kungadömen ligger nära till hands. Och problemet blir större av att vad än arvtagarna gör, kan det bli fel. Inte sällan saknar de förmåga att hantera sin makt och försnillar arvet – eller använder de sin makt och gör något som de som påverkas av deras handlingar helst skulle slippa.

Bengt Göransson

ARTIKELN HANDLAR OM