ÅSIKT

Bygg ut public service, ministern

Gunnar Bergdahl efterlyser nya grepp för att rädda journalistiken

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Nu får det banne mig vara nog med krokodiltårar över Stampen och journalistiken!

Om en menar allvar med den senare – att den ska vara en medborgarrepresentativ och maktgranskande vital del av demokratin, det är ju därför den är grundlagsskyddad! – är det hög tid att hitta former för att befria mer av den ur marknadsräknenissarnas strypkoppel.

Inte att stillasittande betrakta hur Peter Hjörne och andra medieägare högaktningsfullt och demonstrativt struntar i innehållet i sina högtidstal. Journalistik är som demokratisk byggsten föga lämpat att villkorslöst överlämnas till hamburgerdirektörer med den egna bonusen och utdelning till aktieägare som enda riktmärke. Att en så stor del av svensk journalistik har varit utlämnad genom försvagade publicister och handlingsförlamade politiker får nu i teknikförändringens tid de mest brutala konsekvenser: upplösta gränslinjer mellan reklam och journalistik, facklig reträtt, nerdragningar, avskedanden …

Demokratins svar måste vara att vidga public service-begreppet för att begränsa marknadskrafterna.

Ett nytt public service-företag, snälla kulturministern!

Med ett tydligt uppdrag att i demokratins namn lysa upp de allt större medieskuggor som täcker allt fler mindre svenska kommuner. Och kanske snart även större!

Med fast anställda journalister som tryggt kan granska såväl den politiska som ekonomiska makten. Det gick att bygga för såväl radio som tv med den journalistiska trovärdigheten bevarad.

Varför då inte för det nya nätbaserade medielandskapet?

Oavsett distributionsform måste en journalistik värd namnet hålla armlängds avstånd såväl till den politiska makten som till bokslutet. Någon däremot? Ja, dessvärre nästan alla av dagens medieföretag.

Krokodiler sägs gråta över de offer de slukar. Men Tomas Brunegård, mannen som skapade en privat förmögenhet genom att köra Stampen och GP i botten, skrattar säkert hela vägen till både banken och nästa styrelsemöte på Sveriges Radio.

Vi läsare gråter. Riktiga tårar över en katastrofal medieutveckling.

Gunnar Bergdahl

ARTIKELN HANDLAR OM