ÅSIKT

För tidigt att ge upp

Samtiden behöver ett dramatiskt reformerat EU

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Både ja- och nejsägare för Brexit samlas för att demonstrera. Foto: TT
KULTUR

Daniel Strand ställer bra frågor om EU och vänsterpolitik (6 juli), och citerar en artikel jag skrev i Dagens Arena. Det är tydligt att vi har olika svar.

I den europeiska samtiden är vi, våra arbeten, brist på arbeten, idéer, konflikter och politik i rörelse över nationsgränser.

Detta är ett varande i jakt på en politik.

Den nationalistiska högern ligger steget före. Den säger: Stäng gränserna! Avsluta internationella samarbeten! Para ihop arbeten, värderingar och politik med etnicitet!

Precis som Strand skriver behöver vänstern en ny vision som både kan omfamna öppna gränser och skapa ekonomisk jämlikhet. Men ska EU bort eller vara kvar?

Samtiden behöver ett dramatiskt reformerat EU som kan förverkliga vänsterpolitiska krav. Hur ser ett sådant reformprojekt ut?

Den nationalistiska högern är framförallt emot det sedan 2004 östutvidgade EU. Det EU som har både fattiga och rika medborgare men nära nog ingen strukturell kompetens att omfördela ekonomiska resurser, utan endast att möjliggöra fri rörelse.

När Strand beskriver ett EU som ”inskränker arbetsrätten” och ”fackligt inflytande” beskriver han i själva verket en konflikt mellan arbetstagare från rikare och fattigare EU-länder. Men Strand nämner inte att rikare EU-länder har motverkat förslag på nya former för transeuropeisk strejkrätt. Eller hur EU-domstolen har slagit ner arbetslagstiftning som diskriminerar kvinnor och, i framförallt Storbritannien, HBTQ-personer. Även i sin nuvarande otillräckliga form har EU verkat för solidaritet mellan arbetstagare.

Strand beskriver ett europeiskt parlament med för lite inflytande. Det stämmer naturligtvis. Men EU startade inte som ”en överstatlig koloss” utan som en mellanstatlig koloss. Detta innebär att EU är tvunget att navigera finanskriser och flyktingkriser igenom mellanstatliga överenskommelser snarare än igenom sitt parlament.

Detta har varit brutalt misslyckat. Vänsterpolitik, för att kunna realiseras, behöver samhälleliga strukturer som kan utjämna skillnader, som kan investera och redistribuera. EU behöver med andra ord blir mer likt en stat för att kunna hantera vänsterpolitiska krav på ekonomisk rättvisa för alla EU:s medborgare.

Häri ligger skiljelinjen.

Att förespråka att EU:s institutioner var och en borde falla samman, är möjligen lockande mot bakgrund av de senaste fem årens händelser. Men det är också viktigt att komma ihåg att vänsterpolitik behöver demokratiserade institutioner för att kunna förverkligas. En vänsterpolitik för framtiden behöver samhälleliga strukturer som kan ge röst och makt till ett europeisk kollektiv.

Därför är det möjligen missvisande att citera den amerikanske (inte brittiske) journalisten Glenn Greenwald, förespråkare av en nätt stat med maximal individuell frihet.

Och det är för enkelt att beskriva ett ”djupt rotat” brittiskt motstånd till EU när enligt YouGov 75 procent i åldersgruppen 18-24 röstade för EU-medlemskap. Är unga människor förbannat glada i brysselbaserade tekno­krater? Jag tror inte det. Men möjligen ser de EU som ett förbätt­ringsbart samhällsbygge som de vill vara en del av.

Reform av EU är en kamp med många deltagare som är på jakt efter både politiskt ledarskap och ett nytt transnationellt vänsterpolitiskt samspråk. Det är en kamp som är för tidig att ge upp.

Hanna Eklund

Jurist och doktor i Europarätt

ARTIKELN HANDLAR OM

EU