Studie som missar målet

Fredrik Persson-Lahusen läser en färsk avhandling om fotboll

Foto: TT
Studien om svensk fotboll brister på många plan.
BOKRECENSIONER

Den allsvenska avslutningen blev en färgsprakande påminnelse om att publiken är svensk fotbolls starkast lysande stjärna. Nästan överallt var det festligt, folkligt och fullsatt. I takt med sin tilltagande popularitet under senare decennier har sporten omfamnats också av författare och forskare. Ett alldeles färskt exempel på detta är Katarzyna Herds avhandling i etnologi, We can make new history here.

Hennes avsikt är att undersöka hur historia produceras och presenteras kring fyra klubbar (AIK, Djurgårdens IF, Helsingborgs IF och Malmö FF). På så vis fördjupas förståelsen för både identitetsskapande processer och fotbollen som kulturellt fenomen. Har man som jag varit fotbollsfrälst sen femårsåldern – därtill med ett förflutet som historiebruksforskare – föder ämnet stora förhandsförväntningar.


Dessa kommer dock snart nog på skam, vilket inte minst beror på att Herds vet allt för lite om sitt studieobjekt. Innan arbetet med avhandlingen – vars huvud­sakliga material utgörs av observationer vid drygt två dussin matcher och ett fyrtiotal intervjuer med supportar, spelare och funktionärer – intresserade hon sig inte särskilt för världens största sport.

Helt visst kan en obefläckad blick observera sådant som insidern blivit blind för. Att supportrar genom sina göranden och låtanden går att se som ett slags ”mänskliga museer” och att det omsorgsfulla smyckandet av läktarna med egenhändigt sydda flaggor och koreografier går på tvärs mot en mer traditionell manlighet är intressanta iakttagelser av sådant slag.

För att kunna tolka historiska referenser krävs dock kontextuella kunskaper som Herd saknar. Visst är det viktigt att framhäva ett långt och ärorikt förflutet i den symboliska kraftmätningen klubbar emellan. Grundningsåret 1891 används flitigt av både AIK och DIF. Föraktet som riktas mot AFC Eskilstuna beror dock inte på föreningens ringa ålder, utan på försöken att sidsteppa både det sportsliga och folkrörelse­demokratiska regelverket.

Betydelsen av MFF-supportrarnas banderoll med Pichi Alonsos namn på blir bara begriplig om man vet att denne Barcelonaspelare inte bara gjorde tre mål mot IFK Göteborg 1986, utan därmed också såg till att MFF än i dag är enda lag från Sverige som har spelat final i Europas finaste klubblagsturnering.


Herd använder sig av analytiska begrepp som myt, minne, ritual, magi och berättelse men förhåller sig snålt till tidigare forskning. Det bidrar till att hon sällan förmår förklara hur och varför historia används, bara att så sker.

Med hjälp av de undersökningar av skånskt historiebruk som finns hade hon exempelvis kunnat upptäcka att de rödgula flaggorna och antisvenska sångerna på Malmö stadion fick ordentligt fäste samtidigt som internationella influenser gjorde diskussionen om skånskt regio­nalt självstyre mer ­intensiv.


Att Herd misslyckas med att akademiskt avkoda fotbollens historiekulturella repertoar beror på ovan angivna, och ytterligare andra, brister. Men kanske är det också följden av att fotbollens förtrollade värld är långt lättare att förnimma och älska än att förstå och förklara.

ARTIKELN HANDLAR OM