Jord blir ord

Lars Ring: Göran Greider odlar sig själv i nya trädgårdsdagboken

Foto: JAN-ÅKE ERIKSSON
Journalisten, författaren och debattören Göran Greider (född 1959) har skrivit en mycket personlig dagbok som för läsaren genom trädgårdens årstider.
BOKRECENSIONER

Så enkelt är det väl. Om man ständigt arbetar med något så abstrakt som ord, åsikter och ideologiska utsagor så behöver man också en fast utgångspunkt. En rot, en hemmahörighet som skapar på en gång utsikter, men också möjligheter att skåda sig själv – förstå sig själv utifrån sin egna position.

Man kan, som Göran Greider, bygga sig ett litet berg. Först planera en damm, och därmed skapa en jordhög – därefter fälla en enorm tall och skapa sig fri sikt mot decemberhimlen där meteoriterna från Plejaderna 440 ljusår bort faller genom Vintergatan. Då när kylan är som värst och snön ligger som en filt över landskapet och utplånar alla tecken på gränser mellan mitt och ditt, och allt blir en topografisk, vit möjlighet.

Göran Greider har en trädgård, det vet alla vi som också har en. Under flera år har han kuskat runt på trädgårdsmässor, hållit föredrag om sitt vilda och stundtals tämjda gröna idélandskap. Han håller tal till pelargoner och förköper sig på plantskolor. Han skaffar sig ryggskott men framför allt ger jorden honom perspektiv. Den är en rot till barndomen, till Vingåker där han föddes och sprang bland äppelträden.


Nu har han skrivit en renodlad trädgårdsbok: I trädgården hörs andra ekon. En mycket personlig dagbok som för läsaren genom året 2016. Egna bilder – ibland trivsamt -oskarpa vilket är sympatiskt och rensar ögat från all klorofyllisk pornografi som trädgårdstidningar öser över oss. Fyra kapitel – vart och ett ägnat en årstid – plus essäer, tankar och påståenden men också rader av kloka, nästan aforistiska slutsatser.

Titeln är ett citat från T S Eliot. Vilket är symptomatiskt. En trädgård är en konstruktion och den härmar alltid något: en paradisisk dröm, ett barndomslandskap eller en vision, och den är fylld av växter som invandrat från hela världen men ändå går till blom sida vid sida. Trädgård är natur men framför allt odlad onatur. Vilket är en lämplig åsikt för den som vill bekämpa darwinism, industriell odling och ensidighet – som Göran Greider.

Foto: BÖRJE THURESSON
Röd Dahlia.

Han har ett Säfstaholmsträd, en tidig äppelsort som inte håller sig under särskilt lång tid. Det blir fort mjöligt, men är mycket tacksamt. Ur-trädet, den korsning som sedermera döptes till Säfstaholm, kommer från Vingåker. Greider sköter det kärleksfullt ömsint, som ett sätt att komma ihåg var han kommer ifrån, vem han är. Förhäv dig inte, ty en dag skall du åter bli till jord – via en tur genom trädgården och Varat.

Göran Greider odlar nog en nästan panteistisk sida. Om det existerar andlighet så består den av natur. Av tillhörighet. Fast det är klart att Greider – som det politiska djur han är – inte kan låta bli att titta på sina dahlior som blodiga rester av en imperialism som slog sönder Aztekernas kultur. En trädgård bär på alla känslor.


Ett 15-tal egna dikter tar han alltså med. Impressioner som andas Aspenström och Tranströmer, och också Dalarna. Han har med en låtlista med musik för trädgården samt en rad kulturhistoriska utflykter via bildkonst och filosofi. Han är ju lärd Greider och kan kasta ut en krok genom historien och dra hem den igen.

Grannen har ekojordbruk, och där jobbar och sliter thailändskor. Världen ekar av en ny form av imperialistisk, sjuk världsordning. Fast den egna trädgården blir mest paus, återhämtning och lek. Han bygger ju sig en världskarta, med ett Japan och ett Kina – dammen som aldrig blev av blir en engelsk Sunken garden. Framför allt låter han trädgården bli ett eko av sig själv. Drömmen om att utplåna gränser, om egen formulerad skönhet och drömmen om drömmen: trädgården som spegel av idén om utopin.


”I trädgården hörs andra ekon” är en trädgårdsbok, man bör nog ha erfarenhet av jord under egna naglar för att bäst uppskatta den – men den är mer också. Ständigt återkommer foton där han låter sin egen skugga falla över det han tänkt porträttera. Så blir denna bok också en lyrisk bikt, ett försök till sammanfattning på ett plan som är handfast och bundet till en plats. Jord blir ord.

Han odlar inte bara växter, Göran Greider, utan också sig själv. Av syrenblom kan man göra saft. Han delar generöst med sig av receptet. Dessutom: nästan alla former av ogräs går att äta och är delikata, konstaterar han – det är mycket greiderskt, just som resten av boken.


Lars Ring

Göran Greider medarbetar på Aftonbladets kultursidor, därför recenseras han bok av Lars Ring, teaterkritiker i Svenska Dagbladet.

ARTIKELN HANDLAR OM

Trädgård

Essäer