Det hände om natten i Paris

En pornograf som borde ha blivit journalist har fångat Horace Engdahls intresse

avClaes Wahlin

Horace Engdahl (född 1948). Författare, kritiker, ledamot i Svenska akademien.

Vad lär oss historien?

Varje undersökning av det förflutna säger åtminstone något också om vår egen tid. Det som är fullkomligt främmande blir sällan föremål för reflektioner.

När Horace Engdahl tar sig an Rétif de la Bretonne så hittar han vår tid som en senkommen skugga till den franske författarens iakttagelser i det parisiska 1700-talet.

Möjligen är Rétif (eller Restif) de la Bretonne i vår tids bildkultur för de flesta bekant från Ettore Scolas Natten i Varennes, där han, spelad av ingen mindre än Jean-Louis Barrault, tillbringar en natt 1791 i samma flyktvagn som Casanova, Thomas Paine och Marie-Antoinettes hovdam Sophie de la Borde.

Redan i sin samtid kallades han husjungfruarnas Voltaire eller rännstenens Rousseau. I dag skulle han nog ha blivit journalist.


Det är andra nätter som Engdahl intresserar sig för, nätter som föregick den revolution som få, om ens någon, anade var i antågande – allra minst Rétif de la Bretonne själv. Denne man har huvudsakligen gått till historien som pornograf, trots att han frambringade ett häpnadsväckande stort antal skrifter i vitt skilda ämnen: erotiska historier, science fiction eller en självbiografi i Rousseaus efterföljd.

Hans rykte har genom historien vacklat; en simpel kolportör, föregångare till realismen, surrealistfavorit, med mera. Redan i sin samtid kallades han husjungfruarnas Voltaire eller rännstenens Rousseau. I dag skulle han nog ha blivit journalist.


Någon gång i början av den senare delen av 1700-talet beslutar sig Rétif de la Bretonne för att undersöka vad som händer om natten i Paris. Han går metodiskt tillväga, kvarter för kvarter. Han påstår sig ha vandrat i tusen och en natt, även om blott en tredjedel av dessa visat sig intressanta nog att få utrymme i den bok som kom att heta Nuits de Paris, ou le spectateur nocturne – Paris nätter, eller den nattlige betraktaren. Han kom efter revolutionen att ge ut ytterligare volymer under samma titel.

Han beter sig ungefär som Stig Dagermans definition av en reporter – att vara den förste som kommer för sent.

Rétif de la Bretonne (1734–1806)


Vad hittar han då, i denna illa belysta, smutsiga, stinkande stad som innan Haussmanns boulevarder var ett gytter av gränder? Ordet ”hitta” ligger här nära ”söka”. Det är det lägsta samhällsskiktet han uppsöker om natten i gränderna, framför allt unga damer som han i sista stunden räddar från att bli våldtagna, men även berusade slagskämpar, slavar under spel och dobbel eller självmördare.

Han beter sig ungefär som Stig Dagermans definition av en reporter – att vara den förste som kommer för sent. Fascinationen är granne med indignationen: han räddar i sista stund en rad människor från olyckan, möter eländiga hemförhållanden eller hamnar i teologiska dispyter.


Engdahl skildrar några av dessa nattliga möten, men skärskådar framför allt tiden, hur samhällets undersida kunde te sig under den i lärdomshistorien kanske mest häpnadsväckande översida – Upplysningen – strax innan samhället vändes upp och ned.

Fenomen som senare har blivit självklara föds under detta sekel, inte minst i Paris. Ett drygt decennium före Paris nätter hade den amerikanska revolutionen ägt rum, medborgaren – denna moderna uppfinning – gör entré. Alla schismer inom filosofi, teologi eller naturvetenskap gör det möjligt, för att inte säga nödvändigt, att tolerera att motstridande normsystem existerade parallellt, något som Engdahl påpekar först fick reellt genomslag efter 1900-talets totalitära ideologier, med reservationen ”låt vara att denna insikt har haft svårt att tränga igenom i vårt land”.


Det finns hos Rétif de la Bretonne drömmar om en bättre, inte minst renare framtid, rakare gator (vilket kom att besannas) och en värld där modernitetens avigsidor inte förstör det goda, riktiga livet.

Livet, drömmer han, ska vara naturligt, befriat från alla de avarter som urbaniseringen medfört.

Det är en elegant essä vars dubbla perspektiv tillåter läsaren att välja åt vilket håll denne vill rikta blicken – då eller nu. I vilket fall som helst så lär vi oss något litet om historien, och kanske därmed något litet om vad som i vissa kretsar händer nu.