Flyt bara med

BOKRECENSIONER

SIGRID NURBO om Lars Mikael Raatamaas, hans gästers och läsares nya diktsamling

Foto: Lars Mikael Raattamaa

Att läsa Lars Mikael Raattamaas mallamerik, mallammer, malameri, mallame, amerik, mallameka, merrikka är fruktansvärt och enkelt. Kommer du ihåg när du inte kunde simma? Hur lungorna läckte panikbubblor och hjärnan fylldes tom, tommare, sinnes. Hur hjärnan blev lungan och lungan började tänka i versaler. Lungan din tänkte kanske; DETFINNSIGNEN, som namnet på ett av Raattamaas färska diktkapitel.

Men plopp, du har ju simdyna på dig. Du finns igen. Det finns igen. Det finns inget.

Du är kvar, så bra. Lägg dig då på rygg och flyt. Nej, jag lovar det är inte farligt. Texten bär. Om den är tät? Om du vill kan texten vara tät. Varför sprattlar du så där? Känner du inte hur du inte ska förstå för att göra? Gör inte motstånd mot motståndet, bara ligg och följ med. Lär dig flyta, du kan det ju redan sedan en gång förut.

Allt blir så vackert när man inte förstår, som Raattamaa skriver på ett flertal ställen i sin (och sina gästers och sina läsares) bok. Det handlar om att nå det accepterande tillståndet. Läsvägen dit känns ungefär som att vara instängd i en tvättmaskin, att få en panikattack på tunnelbanan, springa ett maraton utan slut eller stå sjösjuk invid chokladberget i taxfreeshopen på en finlandsfärja. ”Stå mitt i din krigsneuros”, uppmanar Raattamaa. Dikten är ett minfält av störningsmoment. Diktbruset förstör effektivt alla associationer, inga tankebanor, inga punkter och inga röda linjer som inte är tunnelbanelinjer tillåts här. ”Vad du än tänker på ska du tänka på något annat.”

mallamerik, mallammer, malameri, mallame, amerik, mallameka, merrikka är language-poesi. Language–poesi arbetar med att motverka alla former av hierarkier och centra i en text. Istället rör sig dikterna i mallamerik, mallammer, malameri, mallame, amerik, mallameka, merrikka i ytterkanterna, i förorterna och i Tornedalen. Boken är en samlingsvolym av brutna röster, liksom en samtidig upplevelse. Allt händer på en gång och nuet går inte att äga. I princip är det möjligt att läsa varannan sida i mallamerik, mallammer, malameri, mallame, amerik, mallameka, merrikka, varannan rad, vartannat kapitel, vart tredje, vart fjärde, i omvänd ordning eller precis som man vill. Det är inte fel. Ingenting kan vara fel. Det finns ingenting att förstå, du måste förstå det. Raattamaa arbetar mycket med att bjuda in läsaren att vara delaktig i textskapandet. De nitton författarkollegerna som medverkar med varsin jamtext tillsammans med dj Sprawl, dj Rrramata, dj Rat, dj Transmaal, dj Thelemr, dj La-La, dj Malaria med flera är förmodligen inbjudna för att göra röstremixandet tydligare, visa att dikten är en process som tillhör alla, att det här är demokratisk dikt utan hierarkier.

Ligger du kvar där på din bokmalsrygg? Flyter du skönt? Bra, var i den känslan. Är du villig att arbeta för att uppleva den igen, läs då mallamerik, mallammer, malameri, mallame, amerik, mallameka, merrika.

Tyvärr tror jag inte att Raattamaas poesi kommer lyckas förhindra den linjära historieskrivningen. I hemlighet är jag skamset och själviskt överlycklig för det. Poesin i mallamerik, mallammer, malameri, mallame, amerik, mallameka, merrika kommer sparas till eftervärlden! Centralisering, upphöjande och ordnande är en mänsklig drivkraft, eller om det är en tvångsakt.

Namnen mallamerik, mallammer, malameri, mallame, amerik, mallameka, merrika och alla textens dj:s känner jag inte till, men de övriga på bokens framsida är bekanta. Ett av namnen är ett slags anagram av titeln och dessutom klart centrerat. Namnet berättar att författaren fortfarande är fåfäng, att författaren visst inte är död.

Sigrid Nurbo