Knivskarp dissektion av europeisk rädsla

Mattias Svensson: Ivan Krastevs ”Efter Europa” är otäckt insiktsfull

Foto: Malin Hoelstad
Tusentals drunknade i Medelhavet är ett pris Europa är villigt att betala för att till varje pris hålla människor från fattiga länder borta, enligt Krastev.
BOKRECENSIONER

Allt handlar om flyktingarna. Eller rättare sagt: Allt handlar om ett växande antal euro­péers rädsla för flyktingar. I detta nu ritar migrationen om hela den politiska ­kartan.

Ivan Krastevs Efter Europa beskriver i återhållen prosa hur europeiska samhällen inte längre vägleds av tolerans, individualism, mänskliga rättigheter och marknader utan numera bekämpar dem. Dessa ljumt hållna ideal – som förvisso, om man ska vara kritisk till en av bokens förenklingar, ofta motarbetats av teknokraterna i Bryssel – har förbytts i sin militanta motsats, eftersom den överskuggande ambitionen nu är att till varje pris hålla människor från fattiga länder borta från vårt territorium (och våra samveten).

Att det priset redan involverar 1 200 kilometer stängsel och taggtråd runt den kontinent som enades genom att riva muren mellan öst och väst, tusentals drunknade i Medelhavet och avtal med auktoritära regimer om att ”ta hand om” flyktingarna medan Europa skickar skattepengar och blundar för hur det sker, bekymrar få. Så länge fler asylsökande och migranter ­envisas med att komma är det inte nog.

Att fortsätta den inslagna vägen kommer att skapa intoleranta, förtryckande, militariserade och stagnerande samhällen, förklarar Krastev. Låt vara att dessa samhällen kommer att vara i majoritetens smak och med repressionen till en början riktad bara mot misshagliga minoriteter, som i Ungern.

Knivskarpt dissekerar Krastev vår tids antiliberala tendens och vad som driver den. Han påpekar apropå flyktingrädslan att inget betyder så mycket för vår välgång i livet på denna planet som var vi råkar ­födas, och att det därför finns en rationalitet i att inte vilja dela denna vinstlott med så många andra att värdet minskar.

Han vänder på meritokratin som premierat människor med kunskaper och färdigheter som gör dem lämpande för tjänster och uppdrag lite överallt i världen, och blottar att i svåra tider för ett land är de meriterade därför minst benägna att stanna och bära bördorna. Han visar att populisterna är reaktionärer som gett upp varje ambition om mänsklig och samhällelig förbättring och tvärtom vill behålla majoriteten precis som den är, deras enda löfte är att stanna med denna del av folket och ­bekämpa deras fiender och irritations­moment.

Boken är obarmhärtigt logisk, vilket gör den skrämmande insiktsfull kring hur och varför Europa förändras. Prediktionen har dock en suggestiv kraft framför argumentationen, som riskerar att döva också rim­liga tvivel. Krastevs rekommendation att inskränka handel och ytterligare militarisera gränserna för att gå populisterna till mötes framstår som ett rimligt pris för att slippa det dystra scenario han målat upp. Men om ­också dess kvarvarande vänner är beredda att ge upp ännu fler friheter, vem ska då vända utvecklingen?

ARTIKELN HANDLAR OM