Publicerad:
Uppdaterad:

Det här kan bli hur bra som helst

Hanna Rajs Lara inger hopp om både poesin och mänskligheten

Av: Petter Lindgren

Publicerad:
Uppdaterad:
Hanna Rajs Lara (f 1991) debuterade 2018 med diktsamlingen ”Armarna”.
Foto: david lagerlöf
Hanna Rajs Lara (f 1991) debuterade 2018 med diktsamlingen ”Armarna”.

Redan innehållsförteckningen i Hanna Rajs Laras tredje bok vittnar om att vi har att göra med en ovanligt uppslagsrik poet: ”Jag sov rätt genom VM”, ”Bror jag fucking älskar serbiska”, ”Vi skrev en låt om Finland”. Vem vill inte läsa dikter som heter sådana saker?

Till min glädje snärjs jag också bums av det rytmiskt improviserande tilltalet i Under månen, och lät det inte så fånigt skulle man kunna kalla stilen för lågtravande, om man då tänker sig detta som motsatsen till högtravande.

Texterna är intimt snackiga, rimmade hipp som happ och ofta framförda på ett förkortande sms-lingo (”de e”, ”ja e”) som stofila poesiläsare eventuellt kan förväxla med modernism.

Innehållsmässigt finns en fin bredd. Här samsas dikter om en död vän med dikter om förälskelse, maträtter och missbruk. Liksom i debuten Armarna från 2018 (10TAL Bok) handlar mycket om identitet och bakgrund, om att släpa omkring på ett arv som måhända inte syns utanpå men som känns inuti.


Hanna Rajs Lara har sina rötter i Serbien och släkten är judisk, och till den egna familjehistorien återkommer hon bland annat i ”Vilken dag”, en dikt där poeten samkör sin vardag av tv-spel och pastramimackor med några gamla brev från släktingar av vilka flera mördades av nazisterna: ”mormor lämna ruma idag / flydde till novi sad idag / lämna sina saker kvar / mormor lämna allt idag // morfar fördes bort idag / gömd men han blir hittad snart / molnen hänger tungt idag / för många är det sista dan”.

Det är svart och smärtsamt, som mycket i Under månen, men ut och in genom diktens maskor pilar också det lilla ordet ”idag” som en mikrorefräng, och ibland spricker alltsammans upp i ett sorglustigt Sonja Åkesson-ackord: ”vilken dag vilken dag / vilken dag va”. Och detta utan att numret går ner sig i effektsökeri eller trivial självironi. Det är mycket skickligt gjort, och lite av Hanna Rajs Lara i ett nötskal.


Sticker ut gör också ”(((Hanna Rajs)))” vars titel som synes skrivits inom tre parenteser, vilket är ett antisemitiskt interpunktionstrick för att märka ut judiska namn på internet. Texten som sedan följer skulle kunna beskrivas som en konspirationsteoretisk dagsverspytt à la Alf Henrikson, eller som en trollformel för att fördriva extremhögerspöken.

Starkast, direkt plågsam att läsa, är ”Sesam”, en dikt om ett förlorat foster, till synes skriven rätt upp och ner ur smärtan och i likhet med många av bokens dikter svår att hugga illustrativa citat ur. Det är flödet som ger effekten, och texten måste läsas (eller höras) i sin helhet.

Sorg och motstånd, lätthet och stil. Vad mer kan man rimligen begära av en så nybakad poet som Rajs Lara. Under månen inger mig hopp om både poesin och mänskligheten. Det kan bli hur bra som helst, det här.

Publicerad:

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN