Dikter i kretsloppet

Magnus Ringgren läser en ekopoetisk debut

Foto: Erik Sjöström
Erik Vernersson, debuterande poet.
BOKRECENSIONER

”Den lilla sjöjungfrun

med algblomning i håret

vid drömhällens urblåsta fyrtorn

ser malörtsskörden spira

i oljetankerns fåra –”


I Erik Vernerssons poesi lever fortfarande folktrons naturväsen. Bäckahästen kommer ner till stranden för att dricka, och H C ­Andersens sjöjungfru visar sig vid den gamla fyren.

De blandar sig efterhand med en ganska realistisk barndomsvärld som inte alls är så avlägsen – författaren är född 1992. Skolan består mest av ”slutna kretslopp i ett klassrum”. Ju mera vuxenheten äter sig in i den förtrollade världen desto sorgsnare blir dikterna. Vi ser hur den lilla sjöjungfruns tillvaro förstörs av övergödda hav och oljeriggar.

Detta kan kallas ekopoesi om man så vill, en trend som växer sakta men säkert i samtidslitteraturen, som lav på en sten. I ett vidare idéhistoriskt perspektiv kan man foga in texterna i Max Webers tankar om modernitetens oundvikliga avförtrollande verkan på den traditionella förindustriella världen.

”Sejd och slöjd och hemkunskap” håller på att gå under i den unge medicinstudentens nu. Det som hindrar den totala dystopin att ta över, förutom det levande och ganska oförvrängda minnet av den nästan förmänskligade sagovärlden, är en glädje i språket, en lustens giriga undersökning av ordens klanger och metaforiska undervegetation. Orden är ”röda trådar att stöpa ljus ur mörker” – och för att förstå den bilden måste man själv ha varit med om att stöpa ljus.


Den metaforiska växtligheten täcker också naturvetenskapliga och medicinska begrepp. De upphävs inte – detta är ingen ­poetisk naturmedicin – utan börjar blomma, stillsamt men intensivt, också i en operationssal:

”I en av många röda trådar

injiceras botemedlet

på egen hand går ådran

subkutant och uppenbarar

att den ligger oförsvarad

hur sårbar måste källan vara

den evigt klara underbara”


Blodådern blir, mycket medvetet, en ”ådra” som om själva livets och skapandets puls löpte genom den. Romantikens skalde­ådra!

Rytmen och folkviseklangen tar upp den tysta kampen mot avförtrollningen. Vi får se vilken av dem som vinner. Erik Vernerssons Kroppsspråk, döda är en debut att uppmärksamma. Han är en av allt fler författare som i dag försöker hävda att Max Weber hade fel.

ARTIKELN HANDLAR OM

Poesi

Max Weber