Feminism à la herrarna King

”Törnrosor” av Stephen och Owen King – och ytterligare två nya deckare

avkultur@aftonbladet.se

”Törnrosor” av Stephen King och Owen King (Albert Bonniers förlag)

Övers. Boo Cassel

Stephen och hans son Owen King testar idén att Kristus nedstiger till patriarkatet i hårdför kvinnlig form för att pröva männen och befria kvinnorna. Evie, som omstörtaren förstås heter, vänder inte andra kinden till när hon i en svärm av nattfjärilar stegar in i den lilla staden Dooling i Appalacherna. Hon försätter kvinnorna i en sömn som för dem till ”den nya platsen”, varpå männen omedelbart börjar bråka med vapen farligt nära tillhands.

I kölvattnet av Metoo vill alltså Kingarna snacka feminism, och det vimlar av färgstarka kvinnoporträtt i berättelsen. Pappa Kings kärleksfulla skimmer över småstadsfolket känns igen och är det mest njutbara i denna 700-sidiga koloss där spänningen ofta pratas sönder. Det hela landar i ett tandlöst försonande ”inte alla män!”, och så är vi tillbaka i samma gamla ärkeamerikanska familjemys med dess kväljande doft av pannkaksfrukost.

”I mörkret” av Cara Hunter (LB förlag)

Övers. Jan Risheden

”I mörkret” är en typisk samtida brittisk deckare: ett flyhänt tecknat persongalleri anfört av några poliser kämpar för högvarv i ett väloljat thriller­maskineri, som bjuder på ett par tre vändningar före den rent bisarrt otillfredsställande upplösningen. Handlingen braskar med ett Fritzl-liknande fall, där en ung kvinna och ett litet barn hittas utmärglade i källaren hos en vresig gammal man. Fallet kopplas ihop med en försvunnen journalist och Thames Valley-polisen i Oxford – där salig kommissarie Morse en gång jobbade – har fullt sjå. Jag rinner motstånds­löst genom romanen, dels för att allt är så välbekant, dels för att den faktiskt är skickligt dramatiskt uppbyggd. Detta är det stoff som går på export, blir en hyggligt snickrad tv-serie med oklanderliga skådespelare, och går på export en gång till. Ett stort plus för svenska läsare är Jan Rishedens utmärkta översättning.

”Svarta änkan” av Johanna Mo (Forum)

En känd fotbollsspelare blir ihjälslagen i sitt hem och kort därpå hittas en gravid kvinna mördad med magen uppsprättad. Polisutredaren Jakob Khalil tror att morden hänger ihop
– av faktiskt ganska dunkla skäl som man helt enkelt bara får acceptera, för de är själva drivkraften i Johanna Mos ”Svarta änkan”. Styrkan ligger heller inte i seriemördarhistorien som tonar fram, fast Mo gör vad hon kan för att chockera, utan främst i huvudpersonen. Khalil är en skön representant för genretypen ”krisande kommissarie”. Boken igenom pendlar han vilt mellan grinig uppgivenhet, skuldtyngt raseri och stjärnögda förhoppningar, och resultatet är en rätt intagande figur. Han är dessutom omgiven av intressanta kvinnor: sin koleriska chef, sin ­bistra kollega och sin storasyster tillika bästa vän som han berättar allt för. Johanna Mo har skrivit flera böcker med en annan polis i centrum, men det här gänget vill jag gärna möta igen.

ARTIKELN HANDLAR OM