Afrika till salu
Publicerad 2012-04-16
Liberty – en överväldigande roman om kapitalismens baksida
Själva kärnan i kapitalismen som ideologi är vad Marx i sina ungdomsskrifter kallade reifikation, förtingligande, det vill säga att förvandla så mycket som möjligt i vår mänskliga tillvaro till köp- och säljbara varor. I det borgerliga Sverige ökar reifikationen i förskräckande takt. Sjukvård och skolundervisning behandlas som tvål och tandkräm, och att hjälpa sin nästa har blivit en av våra lönsammaste handelsvaror – i sin egenskap av vara kallas det coaching eller konsultverksamhet.
Hur gestaltar man detta förtingligande effektivast konstnärligt? Man kan göra det genom reduktion och koncentration på en enda händelse, som bröderna Dardenne i deras kusligt starka film Barnet, där ett ungt par säljer sitt eget barn. Eller också tvärtom genom en stor bred fresk. Så gör Jakob Ejersbo i sin överväldigande 800-sidiga roman Liberty.
Jakob Ejersbo avled blott fyrtioårig 2008, sedan han precis färdigställt den här romanen. Som son till danska biståndsarbetare hade han vuxit upp i Tanzania, och det är om det landet Liberty handlar. Ejersbo resonerar inte i politiska termer, han berättar om människor, hur de förhåller sig till varandra. Fram växer bilden av vad som händer i ett samhälle, där kapitalismen regerar utan några som helst restriktioner.
I Tanzania slog kolonialismen sönder äldre samhälleliga strukturer, och kvar lämnade européerna bara den totala reifikationen. Bokstavligen allt uppfattas som varor, mellanmänskliga relationer, könsliv, äktenskap, politik, rättsväsende. Till detta kommer den gamla koloniala rasism, som frodas i nya former hos biståndsfolket från Europa.
Persongalleriet är stort men koncentrerat kring två tonårspojkar, som vi följer genom åttiotalet (jämngamla med författaren vid samma tid), danske Christian och tanzaniske Marcus. Med djävulsk skicklighet fångar Ejersbo det fortgående moraliska förfallet hos de privilegierade européerna. Men Christian vill i opposition mot den korrumperade föräldragenerationen se sig som tanzanier och leva på samma villkor som de. Han talar flytande swahili och tror sig känna alla det tanzaniska samhällets sociala och ekonomiska labyrinter. Det gör han inte och kan heller inte göra det, ohjälpligt fången som han är i sin hudfärg, som även den är just en vara, vilket Christian aldrig lär sig förstå.
Marcus å sin sida, som arbetar åt en svensk exploatör, gör allt för att köpa in sig i de vär den som européerna representerar, men det går heller inte. I gengäld klarar han sig bättre i det postkoloniala Tanzanias socialdarwinistiska djungel.
Missförstå mig nu inte!
Liberty är inte på något sätt en politisk traktat. Det är en lidelsefullt skriven och mycket spännande roman, som man trots dess längd plöjer i genom utan att kunna släppa.
Men precis som Balzac på sin tid ofrivilligt gjorde, avslöjar författaren samtidigt kolossalt mycket om de kapitalistiska tankeformer, som håller oss alla i ett järngrepp.
Lennart Bromander
