Kristet homohat som dödar i Uganda

Johanna Frändén läser Annika Hamruds skrämmande skildring av hbt-förföljelsen

Foto: Ben Curtis / TT NYHETSBYRÅN
Maskerade hbt-aktivister i Uganda.

avJohanna Frändén

BOKRECENSIONER

I ett av världens mest bortglömda hörn pågår en systematisk utrotning av homosexuella. Det är svårt att dra någon annan slutsats när man läser Annika Hamruds Fundamentalisterna, en reportagebok om situationen för hbt-människor i Uganda.

Omvärlden fick upp ögonen för utvecklingen i landet när regeringen ville bestraffa homosexualitet med dödsstraff för några år sedan. Efter kraftfulla markeringar och hot om indraget bistånd från en mängd länder antog Uganda i stället 2014 en lag som stipulerar livstids fängelse för den som upprepade gånger beslås med homosexuella praktiker.

I Fundamentalisterna får vi lära känna Najjuma, som förlorat sin flickvän Miriam i ett attentat på en gayklubb de drev tillsammans, en händelse som förbigås med tystnad i medierna. Najjuma själv överlever genom att spela död under ett lik på golvet.

Här finns Edwin, en prästvigd homosexuell man som förlorat allt han har och efter upprepad tortyr av ugandisk polis ber Gud om att få dö, sönderslagen på golvet på en fängelsecell i Kampala.

Mest drabbande är kanske porträttet av Fred som till slut lyckas söka asyl i Sverige efter att hans familj utsatt honom för flera mordförsök. Flera år senare är han fortfarande så traumatiserad att han inte kan vistas i folksamlingar, men har gett sig den på att genomföra Prideparaden i Stockholm.

Foto: Winslow Townson / TT
Hatpredikanten Scott Lively besökte Uganda 2009.

Det var först när de amerikanska högerradikala frikyrkorna gjorde sin entré som hbt-människor blev hela nationens fiende.

Men de gripande livsödena till trots är bokens mest intressanta tråd den som förklarar utvecklingen i Uganda som en direkt konsekvens av de evangelikala kyrkor som på kort tid etablerat sig överallt. Efter terrorväldet under Idi Amins regim på 1970-talet har landet härjats av etniska krig och fattigdom, men det var först när de amerikanska högerradikala frikyrkorna gjorde sin entré som hbt-människor – Hamrud använder uteslutande den förkortningen – blev hela nationens fiende. Och det var efter den amerikanska hatpastorn Scott Livelys besök i landet 2009 som förföljelsen mot homosexuella sanktionerades och eldades på från högsta ort.

De evangelikala kyrkorna i Uganda fungerar i många fall som filialer till de amerikanska och har förgreningar hela vägen upp i Vita huset, där vicepresidenten Mike Pence är den mest kända. De ugandiska predikanterna har inte sällan fått sin utbildning i Nordamerika. Ironiskt nog har det vita rostbältes-USA framgångsrikt återkolonialiserat Uganda religiöst, landet som, åtminstone rent semantiskt, var ett brittiskt protektorat fram till 1960-talet, till skillnad från grannar som Kenya och Kongo som styrdes helt av sina europeiska kolonialmakter.

Hamrud besöker inflytelserika pastorer i Uganda och USA, men också församlingar i Sverige, där bland annat City-kyrkan i Stockholm bjudit in ”aposteln” John Mulinde, en känd homohatande ugandisk predikant.

I en artikel i den oberoende evangelisk-karismatiska dagstidningen Världen i dag från november 2018 läser jag att Mulinde ”utmanade och berörde deltagarna starkt med personliga erfarenheter hur det korrupta och krisdrabbade Uganda förvandlades av hängiven nationell bön”.

Jotack. Det (fortsatt) korrupta och krisdrabbade Uganda har förvandlats av bön så till den grad att det, bokstavligt talat, är skottpengar på homosexuella.

Massor med familjer har förskjutit icke-hetero-medlemmar, många har mördats av släkt och grannar.

Men prästerskapet är inte ensamt om att frysa ut sexuella minoriteter. Många sjukhus vägrar vårda dem och landets dagstidningar hänger ut ”misstänkta” homosexuella på bild på löpsedlar för att varna allmänheten. Massor med familjer har förskjutit icke-hetero-medlemmar, många har mördats av släkt och grannar.

Hur fungerar en ugandisk familjefar som skickar sina söner att döda en homosexuell bror?

Det är väl den röst jag saknar bland aktivisternas, hatpastorernas och hbt-flyktingarnas berättelser.

Det är lätt att känna total hopplöshet inför de detaljerade grymheter som läsaren serveras i ”Fundamentalisterna”. Ett land så långt borta, så tärt av terrorvälde och korruption, numer upptaget av en sorts nationell psykos som vilar på framgångsteologiska idéer om att Gud materiellt belönar den som är stark i tron.

Annika Hamrud hoppas på en diskussion och belysning i medierna av de svenska församlingar som sponsrar den regelrätta galenskapen i Uganda. Med tanke på mediernas allt mer idoga granskningar av andra radikaliserade religiösa rörelser i Sverige är det verkligen inte för mycket begärt.

ARTIKELN HANDLAR OM

Hbtq

Uganda

Mike Pence