Rinkeby tur och retur

Gabriella Håkansson om en lågmäld uppgörelse med uppväxten

Foto: SARA MACKEY
Elise Karlsson (född 1981) är författare och kritiker.
BOKRECENSIONER

”Vad fan vet T S Eliot om civilisation?”

I Elise Karlssons nya roman Klass blir frågan en efterlängtad förlösning mot slutet av boken när huvudpersonen Hélène lyckas bryta sin sociala fobi och för första gången bli förbannad på något. Hennes kursare på litteraturvetenskapen vid Stockholms universitet diskuterar om postkolonial teori ska inkluderas i programmet eller inte, och några tycker det är självklart, andra att det västerländska kulturarvet ska prioriteras. En påstår att det pågår ett civilisationskrig och börjar citera T S Eliot – och det är nu Hélène exploderar i det där befriande: ”Vad fan vet T S Eliot om civilisation?”.

Det är oerhört skickligt. Hela romanen är lågmäld och dramaturgin stillsam. Ifrågasättandet av Eliot blir en väg ut ur den nästan klaustrofobiska instängdheten läsaren har dragits in i.


I den förra romanen Linjen uppstod en liknande känsla av existentiell isolering, men där fanns reella orsaker – arbetsmarknadens inhumana villkor. Här har Elise Karlsson i stället valt uppväxten som tema, och romanens riktning blir på gott och ont inte lika tydlig.

Huvudpersonen Hélène är så plågad av sin oförmåga att kommunicera att hon har fixerat sig vid sitt förflutna – högstadiet i Rinkeby. Livet med trista pojkvännen Rickard framlevs i asexuell apati, och när hennes gamla skolkamrater försöker berätta om sina nya liv efter gymnasiet kan hon inte ta in, utan ältar maniskt på om högstadiet.

När hon får reda på att läraren Mona ska komma ut med en bok om ”det sanna” Rinkeby blir hon vansinnig och bestämmer sig för att hinna före med en bättre och mer autentisk roman. Tanken är att krossa Mona som hämnd för att hon hade en affär med klasskamraten Fuad. Man kan säga att Klass handlar om hur denna berättelse skrivs fram ur minnet, men ändå aldrig tar form. Den osynliga romanen är den besatthet intrigen centripetalt roterar kring.


Här kommer jag att tänka på danske Morten Pape som 2015 debuterade med Planen, en tegelsten om uppväxten på invandrartäta Urbanplanen i Köpenhamn. En grym och fascinerande berättelse om manligt våld, ensamhet och misär skrivet på ett grovt, ocensurerat språk som blev hyllad för sitt autentiska anslag, men också använd som slagträ av främlingsfientliga krafter.

Det är uppenbart att Elise Karlsson frågat sig hur hon ska kunna skriva om Rinkeby utan att hamna i klichébilder eller spela rasisterna i händerna. Kanske kommer hon fram till att uppgiften är omöjlig, eller så inser hon att hon måste gå metaforiskt till väga. Hélène kan inte framkalla något Rinkeby ur sitt inre. Plågsamma hågkomster av ensamhet, av att inte släppas in, av att rodna, svettas och spela normal för att passera, står i vägen för minnet. Universitetsläraren Jussi tipsar om en bok om social fobi, men det hjälper inte. Det blir ingen roman om förorten, det blir en roman om Hélène.


Elise Karlssons böcker har ibland kallats för filosofiska, och visst kan Klass dekonstrueras och läsas som en metaroman eller kommentar till förorts-debatten, men jag tycker framför allt att den är en finstämd coming-of-age-berättelse om det smärtsamma i att lämna barndomen och bli vuxen. Ibland funderar jag på om man inte skulle ha skippat allt meta och låtit berättelsen vara en renodlad uppväxtskildring. Inte för att förminska idéstoffet, utan för att Karlsson är så skicklig på att gestalta att den politiska dimensionen ändå alltid lyser igenom.

Klass är en roman som kanske inte alltid lyckas med sina ambitioner, men som för författarskapet åt ett nytt håll. Språket har mjukats upp och fått något Duraskt över sig, och det frätande Monahatet som driver Hélène framåt får mig att undra om Elise Karlsson är på väg att bli en svensk Nina Bouraoui.


Hélène ifrågasätter inte bara Eliot och den vita, manliga hegemonin. Hon lämnar boken med en viktig insikt. Det är hatet, och inte normaliteten, som kommer föra henne in i världen. Det här är djärvt. Det pekar framåt.


Gabriella Håkansson
Elise Karlsson är kritiker på Aftonbladets kultursidor, därför recenseras hennes roman av Gabriella Håkansson, författare och litteraturkritiker på Sydsvenskan.

ARTIKELN HANDLAR OM

Romaner

Rinkeby