Ger framför allt en känsla av svunnen tid

Barbro Westling: In på minsta småord är boken bolinskt välskriven

avBarbro Westling

Foto: Fredrik Hjerling
Gunnar Bolin, kritiker, programledare och producent på Sveriges Radio P1:s kulturredaktion, utkommer med släktskildringen ”Hovjuvelerarens barn”.

Det finns inga fotografier i Gunnar Bolins nära 400-sidiga skildring av sin stora världsborgerliga släkt. På bokpärmens insida ryms några få bilder av huvudpersonerna, men det är släktens många efterlämnade brev som är huvudsaken i denna släktkrönika.

Bolin har levt med släktens brevskatt länge, och med de frågor den väckt. Efterforskningar i arkiv och tyska tidningar har under åren gett kompletterande fakta och dåtida perspektiv. Hovjuvelerarens barn ger intryck av att i varje mening ha stöd i kunskap. In på minsta småord är boken därtill bolinskt välskriven.


Historiskt gedigen alltså, men Bolin försöker även leva sig in i situationer och stämningslägen. Hör hans farmors far Wilhelm, grundaren av den världsberömda juvelerarfirman W A Bolin, ryska revolutionen utanför fönstren, då han i Moskva skyndsamt ordnar inför flytten till Stockholm? Känner hans farmor Karin panikångest av hemlängtan då hon, långt från familjen i Stockholm, som fru till Ernst Hoffenreich, socialdemokrat och borgmästare i Sauerbrunn i Österrike, är ensam i sin nya miljö? Och pappa Gerhard som utsätts för farbror Hugos nazistiska uppfostran genom kroppsaga, vad lär han sig?

Pappan var österrikare och kom till Sverige 1947 och Österrike ägnas särskilt intresse. Den internationella huvudstaden Wien i vilken 65 procent av invånarna kring 1900 inte var födda där. Landet som trasas sönder för att helt försvinna då det 1938 annekteras av Tyskland. Pappan som tvingas strida i nazisternas krig.


Bolin intervjuar sina åldrade släktingar men framför allt intervjuar han sin pappa Gerhard, en mycket särpräglad person. Porträttet av pappan är skarpt, skyler inte över hans egennytta, självbelåtenhet och oförmåga att möta andra. Scenerna med pappan är också mycket roliga. Men Bolin nöjer sig inte med att teckna en krumelur. Han ser till de tidsbundna erfarenheter och villkor som en gång format pappan, och alla de andra. Världskrig, svält, massdöd och fattigdom. Historiserandet av individen är genomgående, och det är också bokens behållning.


Panoramat är imponerande då Bolin rör sig hemtamt och lärorikt i lagom långa kapitel över ett helt sekels historia. Brännpunkten ligger på den närmaste släkten som på borgerligt vis myllrar och kosmopolitiskt utökas i den stora villan i Småryd nära Båstad under sommaren. Kusiner, tanter, trotjänare, hjälpsökande, fastrar och farmor, alla gästar de och möts på Småryd och ryska, tyska, franska och danska blandas med svenska.

Känslan av svunnen tid dröjer kvar, för bränner till, det gör det aldrig.


ARTIKELN HANDLAR OM

Wien

Österrike

Roman