Bokrecensioner

PRESENTERAS AV

Våra liv, i allt

Publicerad:
Uppdaterad:

ARNE JONSSON läser en av sina inspiratörer

Den kastade stenen, dess flykt genom luften är en av symbolerna för intifadan – det palestinska upproret. Stenen är gatans vapen. Tyst och skrämmande, alltid till hands och lätt att använda är den på gott och ont ett ting, verktyg, vapen som alltid följt människan och som likt tanken, språket, musiken gör henne till människa.

”En vissling eller ett skrik. Bussfönstret/intill mig exploderade. En sten, den/fastnade i det laminerade glaset, all/syn gick ur det; ett ogenomskinligt/spindelnät skrek. / Maktlöshet: en sorts gud”. Så börjar Tobias Berggrens nya diktsamling Intifada. Och så börjar en diktsamling som också är en berättelse som är likt en tanke, tillkommen i samma ögonblick som stenen träffar bussfönstret, nedskriven i en enda sirligt svepande handrörelse. När stenens rörelse plötsligt avstannar, tar poetens rörelse och flykt vid, som när handlingen i en film briserar och vi följer med på en lång bana av händelser.

Tobias Berggrens böcker betydde mycket för mig när jag på allvar började orientera mig i läsning och skrivande. Vad som bland annat grep mig var symbiosen av allvar och komposition. Att se hur böckernas rötter förgrenar sig djupt ned i såväl klassisk tradition som i klassisk modernism, hur han så seriöst och med sådan envetenhet gång på gång (och utan inbördes värderingar) fogar samman det höga och det låga, vardagen och själen till ett. Det är ju så vi, våra kroppar, våra liv är: införlivade i allt.

Jag läste Det nödvändiga är inte klart (1969), Den främmande tryggheten (1971), Namn och grus (1973), Resor i din tystnad (1976), Bergsmusik (1978), Threnos (1981), 24 romantiska etyder (1987), Rymden ikväll, alla stjärnorna (1991), Fält och legender (1997), lyssnade från min avlägsna horisont på radioutsändningen av Sven David Sandströms konsert De ur alla minnen fallna med text av Tobias Berggren (1982). När jag nu tänker på detta är det den treeniga kombinationen av en starkt associativ tankeflykt, betraktandet av livet på jorden, och en ständig diskussion av de andliga och materiella villkoren för våra liv som dyker upp som omedelbart starka intryck. Allt är skrivet mycket vackert och med sådant obevekligt fokus på smärtan i livet att det inte går att motstå.

Tobias Berggren är en kompositör i sitt författarskap. Genom hela Intifada återkommer stenen från inledningen, men den, eller rättare sagt dess flykt, är också fågelns och tankens flykt. En av bokens utgångspunkter är ett besök i Gaza som poet tillsammans med andra poeter. En annan är Tobias Berggrens egen judiska tro och identifikation, vilken ytligt sett skulle kunna svära mot den starka inlevelsen i de moderna intifadornas kärna, upproret mot den israeliska ockupationsmakten.

Denna inlevelse är ständigt närvarande, såväl i Gaza som hemmavid: ”Jag tog en sten från marken/och bussen hem/Lyktor blinkade i höstmörkret/och ljus kom ut ur fönster/I bussen tyst och fullsatt/Var och en satt i sin oavslutade berättelse/Inuti denna som du läser här/Och i varje mänskas enskilda berättelse/de andras... I berget ”Var är du” finns/en enorm gruva av tid/för brytning och för slutförvaring/Samtid, förfluten tid och kommande/Om tid verkligen finns? Det vet jag inte/Kramar stenen i fickan .../Vi satt där, tysta På väg”. Stenen berättaren plockar upp i ett höstmörkt Sverige är just genom att vara sten en länk till upprorets, utopiernas stenar, barnens, de levandes och de dödades stenar.

Intifada växer sig allt rikare för varje omläsning, alltmer intrikat i sin väv, alltmer en drömbok som i högsta grad är en vakenbok. Drömmaren på bussen, poeten bland poeterna, resenären färdas, samtalar, rumlar, och rörs av det han ser och hör. Var han är är han förankrad i verkligheten. Och för honom, liksom för oss andra, består den av allt, den är makten och hjälplösheten, tankens och viljans motstånd, myter, tankegods, Bachs cellosviter, det stora mörka berget som är liv och död.

Arne Johnsson

Publicerad:

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.