Esterházy en man vävd av ord

BOKRECENSIONER

Absurditeter, surrealism och lekfulla formuleringar i Esti

Foto: Péter Esterházy (född 1950), ungersk författare. Foto: Dan Wesker

Sällan önskar man fotnoter i en översatt roman, men i fallet Esti av Péter Esterházy, så hade det kanske varit av godo.

Här vimlar det av referenser till ungerska författare och skeenden. Redan romanens titel riskerar att väcka en fråga, som efterordet blott delvis besvarar.

Esti Kornél är en romanhjälte i ett antal noveller av den ungerske författaren Dezsö Kosztolányi (1885–1936) och tillhör allmängodset i Ungern, litet grann som alla svenskar känner till Astrid Lindgrens figurer. Kosztolányi var en estet, en homo aestheticus i l’art pour l’art-rörelsen i den ungerska modernismen. Esti förekommer framför allt i en novellsamling med namnet Kornél Esti. Författaren gör där en överenskommelse med sin fiktive hjälte att skildra dennes liv, men Esti undanber sig den sammanhängande romanformen. Resultatet blir arton fragment, eller noveller, mer eller mindre utan inbördes relation eller av särskild vikt.

Ljuvligt är fragmentet ”Text­snattaren”, om kleptomanen Gallus som ständigt råkar illa ut och via Esti ges möjligheten att översätta en roman. Översättningen visar sig vara korrekt, men går inte att publicera, eftersom Gallus kleptomani även drabbar texten. Skriver den engelske författaren att det hängde fyra kristallkronor i salen, så är det i översättningen bara två. Om någon betalar 1 500 pund i originalet, så är det bara 150 pund kvar i översättningen, och så vidare.

På svenska finns endast Kyssen (Brända Böcker förlag), med ett antal noveller och dikter, men den är värd att konsulteras inför läsningen av Esterházys roman, som lekfullt och ironiskt har skrivit ett slags utökad livsskildring av Esti Kornéls liv, som med råge har transcenderat sin författares livscykel. Han har helt enkelt gett Esti evigt liv. Här flimrar hela det moderna Ungern förbi, liksom en rad författare ur världslitteraturen. Och ständigt finns (eller finns inte) denne Esti där någonstans. Han flyr sin biograf, men dyker upp lite varstans.

Huvudparten av Esterházys fragmentariska roman består av de delar som bär titeln ”Kornél Esti” respektive ”Kornél Estis äventyr”. De fungerar som romaner i romanen, och omges av än mer fragmentariska prosastycken. Ibland bara en mening, som i ”Kornél Estis kärleksbrev till sitt fosterland”: ”Mitt kära fosterland! Där tog det stopp.”

Att försöka sammanfatta Esterházys roman låter sig inte göras, här möter läsaren absurditeter och surrealism i lekfulla formuleringar där man aldrig vet hur ett avsnitt ­eller ens en mening ska sluta. Och Esti är fullt medveten om att han består av ord (Kornél Esti, denne man, vävd av ord, var vild och solitär när han vävde.).

Således både finns han och finns inte, men mest kanske finns, tack vare först Kosztolányi och nu tack vare, eller kanske trots Esterházy.