Borgerligt bedrägeri om en bättre värld

BOKRECENSIONER

En bok som ställer allt till rätta - eller?

Det är synd om människorna, skrev Strindberg. Sant. Vår värld är så förryckt att vi inte förstår, än mindre förmår, förändra den. Vad befriande fiffigt då med en fickformatsbok full med ”konkreta teorier och djärva tankeexperiment som förklarar vår omvärld” och visar hur vi får förändring till stånd. En bok som ställer allt till rätta.

Mikael Krogerus och Roman Tschäppeler säger sig ha skrivit en sådan. Deras Förändringshandboken bygger på en lika gammal som god idé: Förmedla viktigt vetande med vitsiga visualiseringar och staka ut vägen mot en bättre värld.

Boken inleds med en kritik av Francis Fukuyamas idé från 1992 om liberalismens stora seger och historiens slut, vilken kryddas med revolutionsromantik och systemkritik signerad den slängige socialistfilosofen Slavoj Žižek. Den politiska positionsbestämmelsen är dock simpelt poserande. Trivialiteterna staplas på varandra. Det tipsas om hur man bäst fattar shopping-beslut och att man bör stänga av sin smartphone med jämna mellanrum.

När författarna råkar röra vid en viktig fråga förblir det platt och ofarligt. Billigflygets framfart förklaras som följden av en briljant affärsidé. Inte ett ord ägnas dess förödande konsekvenser eller de statliga subventioner som styltar upp systemet. De förebilder som figurerar i boken är sällan aktivister eller politiker, men nästan alltid entreprenörer som tänker på tvären.

Boken bekräftar därmed den rådande ordningen i stället för att, som förutskickat, kritisera den. Sensmoralen känns – precis som den pladdriga pseudointellektuella projektledarprosan – igen från den strida strömmen av uppfostrande självhjälpsböcker: Du kan om du vill. Själv är bäste dräng. Free your mind och allt blir fint. Inte en orättvisa, inte en begränsande struktur i sikte.

För detta borgerliga bedrägeri bär författarna allena ansvar. Bokens spridning har dock fordrat medbrottslingar: Karavan förlag som översatte och marknadsförde, redaktionen som lät den passera nålsögat för recenserad facklitteratur och undertecknad som beredvilligt skrev om skräpet. Viktiga varningsord kanske, men framför allt en påminnelse om att en fräck idé och förförisk yta räcker löjligt långt. Förtvivlat önskar vi att det vore annorlunda. Nog är det synd om oss alltid.