Den ohotade passiviteten

BOKRECENSIONER

Inga-Lina Lindqvist om Theodor Kallifatides senaste roman Vänner och älskade

Foto: Theodor Kallifatides.

■ ■Gudarna är välvilliga mot Georg, huvudpersonen i Theodor Kallifatides senaste roman Vänner och älskare. Krisar det i privatlivet finns en hedersknyffel till vän alltid där för att trösta; han har av olika skäl inget annat för sig. Hamnar Georg på sjukhus så dyker genast en filosofiskt lagd läkare upp, med gott om tid. Och när livet börjar te sig meningslöst ilar naturligtvis en ung slank kvinna till undsättning för att fylla det med innehåll.

Georg själv gör aldrig någonting, han är amorf som ett moln i byxor – ett inverterat sådant, för hos Majakovskij förångas mannen till ett moln av ett överskott av kärlek och ömhet. Georg låter saker hända honom, driver med vindarna, tar lika många initiativ som en rökslinga – och landar alltid mjukt.

■ ■Kallifatides har skapat en mycket enerverande romangestalt och det är emellanåt oklart om boken är en feel-god-roman för medelålders män eller en satir över det västerländska sättet att förhålla sig till världen: som en tjänare vars djupaste plikt och högsta nöje bör vara att tillfredställa alla våra behov och alla våra fantasier. Att praktiskt taget samtliga tjänsteandar i boken, både vänner och älskare, har utländsk bakgrund medan Georg är svensk stämmer till eftertanke.

Hur mycket är världen skyldig oss, egentligen? Och när blir det dags att börja betala tillbaka, med vårt svett, blod och tårar?

■ ■Kallifatides berör många ämnen under romanens gång: socialdemokratins kris, kärlekens väsen, exilens problem – men Georg överröstar allt i sin påträngande passivitet, han är som skoskav i hjärnan med sina krogtips och sin piprökning och sina hemska dikter.

Jag börjar andas lättare när jag mot slutet av boken får tillbringa lite tid med Fabia, den rumänska kvinnan som författaren anförtrott uppgiften att rädda Georg till livet. Hon gör ibland saker som inte enbart är inriktade på att hålla Georg på gott humör. Men precis när jag börjar hoppas på att något ska hända som ska bryta mönstret segrar Georg lika oväntat som slutgiltigt. Hans bekvämlighet får på inga villkor hotas.

■ ■I en intervju på www.bonniervideo.se säger Kallifatides att Vänner och älskare förmodligen är hans sista roman. Författaren vill lämna den litterära scenen – innan han, bildligt sett, får sparken. Det låter en aning kokett. Kallifatides är en folkkär författare och Vänner och älskare kommer att älskas av sin publik – det finns en Georg i oss alla, vi längtar efter att få känna oss som curlingklot och våra gudar får gärna sopa framför oss. Så länge det nu varar.

Inga-Lina Lindqvist