Svenbro sätter läsaren på skolbänken

Claes Wahlin om dikten som är konstnärlig forskning

Foto: stefan tell
Jesper Svenbro (född 1944), ­poet.
BOKRECENSIONER

För några decennier sedan kunde man fortfarande diskutera huruvida ett konstverk skulle närma sig den som tog del av det, eller tvärtom, om mottagaren skulle anstränga sig för att förstå konstverket.
I dag tycks den allmänna meningen, i alla fall utanför de akademiska institutionerna, finna det förstnämnda förfaringssättet obligatoriskt. Minsta möjliga ansträngning, tack!

Med Jesper Svenbros nya diktsamling Namnet på Sapfos dotter är läsaren tillbaka, eller kanske för första gången satt, i skolbänken. Så även, kan man tro, är Svenbro, som låter dikterna föregås av diverse examens- och tolkningsuppgifter, nio av de förra, två av de senare. Elva uppgifter, lika många som stavelserna i var och en av de tre första raderna i sapfisk strof.

Utan rudimentära kunskaper kring Sapfo och det grekiska 600-talet före Kristus så blir nog denna diktsamling en främmande fågel. Men kunskapen gör oss fria. Grundkursen i föreliggande fall består av att som nyfiken elev ta del av Svenbros essäsamling Sapfo har lämnat oss (Ellerströms 2015), inte minst det som handlar om de nyligen upptäckta Sapfofragmenten. Den mer ambitiösa kan följa de litteraturhänvisningar som examensuppgifterna anbefaller, samt repetera Sapfo, Alkaios och Homeros.

Några av förutsättningarna för detta enskilda arbete är följande. Sapfo tillhörde en adel på Lesbos. Hennes äldste bror Charáxos avviker från sin sociala tillhörighet genom att verka som krämare: vinodlare och handelsman. Dessutom, ve och fasa, så köper han fri en slavinna/hetär från Egypten, Dóricha, och tar henne hem till Lesbos för bröllop. En mesallians som inte faller Sapfo i smaken. Svenbro upplyser om att hennes ”poesi förblir en hieroglyf / så länge vi inte tar hennes äldste brors insats på allvar.”


Vi befinner oss i en tid av stora politiska förändringar. Lesbos härskare Pittakos, en av Greklands sju vise, tar avstånd från aristokratin (som lär ha haft osunda alkoholvanor) och förebådar en samhällsutveckling som söker ersätta den homeriska hämndkulturen med förlåtelse och tolerans. Livet på Lesbos kräver mer än religion och riter. En ekonomisk bas, den som Charáxos representerar, är nödvändig.

Sapfo polemiserar mot Homeros, ”han ser henne inte, men hon ser förstås honom”. Hon, för att använda Svenbros formulering i en essä, väljer kärleken framför kriget, lyriken framför epiken. Etymologin till Sapfos dotters namn, Kléis, blir den skärningspunkt där två grekiska kulturer stöts och bryts.

För Svenbro är Sapfo vår samtida. Tiden mellan 600-talet och 1900-talet är närmast en ointressant parentes. Således kan Sapfo, de grekiska versmåtten och dramat mellan huvudpersonerna stå sida vid sida vid Elizabeth Taylor, Miles Davis eller den spanske poeten Jorge Guillén. Vi får ett instagram med Dionysosmask och möter dikter om tvål och tandkräm. Givetvis förklädde sig Sapfo till Tranströmer och skrev ”Höstlig skärgård” i 17 dikter; och blev så en del av svensk 1900-tals design bredvid Orrefors glas.


Överkursen, som torde vara värd mödan, kräver etymologiska grundkunskaper, beläsenhet i grekiska klassiker och relevanta delar av sekundärlitteraturen. Poesin har kanske här en ny uppgift, ett undersökande utrymme mellan vad vi säkert vet och vad därur konstruerade hypoteser kan leda till. Ett är säkert: ansträngningen lönar sig. Namnet på Sapfos dotter är konstnärlig forskning av klass.

ARTIKELN HANDLAR OM

Religion

Poesi