Hela livet på rim

Ojämn ångest när Sara Granérs digitala succé blir bok

Ur ”Blixt från oklar himmel”.
BOKRECENSIONER

Det började för drygt ett år sedan på ­Instagram under hashtaggen #dagensdikt. Tre saker eller fenomen som rimmar, tre små bilder, och – pang. Succén blev omedelbar, följarna strömmade till och nu har de samlats i en bok.

Om Sara Granérs satirkonst i vanliga fall har tycke av vevande gapig vuvuzela­vänsterretorik, så öppnas här nya vidder för oss som inte tycker att just det är det roligaste som finns och som även är skeptiska till planekonomi.

Vissa, som ”En psykos//En mås//Bechamelsås” lever på sin absurditet. Andra, som ”Hamburgerkedjan Max//Det ångestdämpande medlet Atarax//En galax” skickar den vardagsexistentialistiska ångesten rätt ut i den kosmiska avgrunden. Ojämnt? Japp, det ingår i genren.

Koncentrationen och de skarpa kasten mellan olika perspektiv skvallrar om bakgrunden på sociala medier. Bildspråket är sig likt, men mer dämpat till följd av formens och bildrummets begränsningar. Färgskalan är mattare, mörkare, mindre manisk och uppskruvad. Ensamheten som darrar runt köksbord, cykelställ och en mjällig axel närmar sig den stora sorgsenheten hos Gunnar Lundkvists oändligt skröpliga ­figurer. Det är stort.

Satir mår helt enkelt bra av något att ta spjärn emot.

”Trångt är om saligheten//till och med helgon står kö//Ingenstans har vi att leva//ingenstans har vi att dö”, dagsdiktade Stig Dagerman – det är svårt att komma förbi honom när det handlar om svensk dagsvers – om den rådande platsbristen på svenska sjukhus. I sak kunde Granér ha formulerat detsamma. Vad gäller ämnet tycks ju inget ha förändrats sedan 1947.

Men att göra det på samma sätt, med porlande sömlösa fraser, skulle resultera i ett samhällskritiskt julklappsrim. Varje tid kräver sina uttryck. Sara Granér hittar det genom att bryta ner språket, låta bilder modulera orden som blir kvar och förnyar genren genom att krascha den rakt ner i en neurotisk samtid.

”En insjö//En bankomatkö//Att dö”. Livet i sammanfattning.

Sara Granér medverkar på Aftonbladets kultursidor, därför har vi bett Nils Forsberg, konstkritiker i Expressen, att recensera boken.

ARTIKELN HANDLAR OM