Pornografi

På 70-talet var det nakentävling på Grönan

Svenska folket skulle lära känna sina känslor och handbollslaget ordnade live show för att stärka klubbkassan

Av: 

Kalle Holmqvist

Deltagare i nakentävlingen Miss Mässing på Gröna lund 1970.
Deltagare i nakentävlingen Miss Mässing på Gröna lund 1970.

BOKRECENSIONER

I en tidningsannons från 1970 lockar Gröna Lund besökare med tre evenemang: En visfestival med Cornelis Vreeswijk, Stefan Demert och Fred Åkerström, den fria teatergruppen Narrens pjäs Solidaritet–Arbetarmakt samt Miss Mässing – en tävling där unga nakna kvinnor visas upp.

Annonsen finns med i den tunga coffee table-boken Frigjorda tider – när porren blev kultur och kulturen blev porr. En av de stora behållningarna med boken är just alla gamla tidningsklipp som tydligt visar hur snabbt tiderna förändrats. 

Ett av många exempel på märkliga 1960-talsfenomen är försäljningssuccén för antologiserien Kärlek, där mer eller mindre kända författare skrev erotiska noveller som ofta var abnormt tråkiga och inte överdrivet upphetsande. Lika svårt är det att förstå framgångarna för 1970-talets så kallade mjukporrfilmer. En del av filmerna beskrivs i boken och det är inget som man blir sugen på att se. 


Stora och små entreprenörer hakade i alla fall på porrtrenden. Aftonbladet och Expressen anordnade tävlingar med läsarnas bästa flickbilder. Expressens vinnarbild 1967 visade en naken 15-årig flicka, bilden hade tagits av hennes far och skickats in av hennes mor. 

Men bokens ”rolig​aste” exempel är nog när Eriksfälts handbollsklubb i Malmö behövde pengar och anordnade live show 1970. Först visades porrfilm och därefter hade unga par sex på scen inför betalande publik. Klubbkassan förstärktes rejält, även om de idrottsliga framgångarna tyvärr uteblev.


 

Porrvågen vällde in över Sverige på 1960-talet, och pornografin legaliserades på riktigt i Sverige 1971. I mitten av 1970-talet kommer en motreaktion. Det var inte minst kvinnorörelsen som kritiserade pornografins människosyn. Porrliberalismen saknade helt maktkritik och det finns många exempel på hur våld och övergrepp romantiserades i 1960- och 1970-talens porr, även den finkulturella.

Porrmotståndarna hade flera poänger. Vissa saker ska man väl helt enkelt inte kunna köpa och sälja? Pornografi och prostitution är knappast tecken på frigjordhet, utan snarare på unken dubbelmoral. 

Att försöka förbjuda porr väcker fler frågor än vad det ger lösningar.

Är porr ens särskilt upphetsande? Är det inte ofta lika meningslöst som Youtube-filmer med folk som äter mat? Det är trevligare att göra det själv än att titta på när andra gör det. Även självbefläckelsens ädla konst blir väl i de flesta fall roligare med hjälp av de egna fantasierna i stället för filmklipp i mobilen.


Det hjälper knappast att skambelägga porrtittandet, nästan alla levande varelser har sett porr någon gång och många gör det regelbundet. Att försöka förbjuda porr väcker fler frågor än vad det ger lösningar. Vad är ens porr? Är amatörporr lika illa som porrindustrin? Är bildporr värre än textporr?

Det är frågor som borde diskuteras – inte minst i dag när porren är mer lättillgänglig än någonsin – och då skadar det inte med en grundläggande förståelse för pornografins historiska utveckling. 


Linnea Tillemans Övningar i frihet, som också handlar om tidsandan kring 1970, är inte en coffee table-bok utan en doktorsavhandling som beskriver dåtidens pedagogiska försök att förändra människors relationer. Svenskarna skulle lära känna sina känslor och vara sig själva (vad nu det är) för att fungera bättre
i sängen, på jobbet och i föräldrarollen.

Detta skedde samtidigt som viktiga folkhemsreformer genomfördes på arbetsmarknaden och i socialpolitiken, men Tilleman visar att de pedagogiska försöken inte självklart var ett vänsterfenomen. Metoderna kom från USA och fick ofta stöd från näringslivet. 


Även i denna bok finns en hel del tidsdokument i form av till exempel annonser och tidningsartiklar och de är ofta minst lika intressanta som de akademiska analyserna. 

Det som nyss var otänkbart att säga för hederligt folk skriks plötsligt ut på gatorna utan att någon reagerar. 

I maj 1969 samlades tolv chefer från kärnkraftsindustrin på en gård i Dalarna för ”sensivitetsträning”. De fick ta av sig skorna, sätta sig i en ring och försöka få kontakt med varandras fötter. Det låter jättemysigt, men inte blev kärnkraftsavfallet mindre farligt för det.


Företag hakar gärna på nya trender och försöker tjäna pengar på att vara moderna. I dag påpekar till exempel storföretag ofta att de är jämställda och stödjer mångfald. Allt går att göra pengar på. Men den ökade jämställdheten drevs ju inte igenom av storföretag, utan av starka gräsrotsrörelser och politisk organisering. 

Tiderna förändras. Ibland mycket snabbt. Det som var högsta mode 1970 skrattar vi åt i dag. Det som nyss var otänkbart att säga för hederligt folk skriks plötsligt ut på gatorna utan att någon reagerar. 

Tänk om allt kommer tillbaka om 30 år – nakentävlingarna, livesex i handbollslokalerna, flickfotografierna … Det känns lite skrämmande. Däremot vore det roligt om den fria teatergruppen Narren återuppstod.

ANNONS

Rea inför jul på storsäljarna i vår bokshop – köp julklapparna här!

Extern länk från Aftonbladet

Beställ här!

Publisert:

LÄS VIDARE

En ”extrafarsa” som förgrep sig på pojkar

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Pornografi

Porrindustrin

Socialpolitik

Gröna Lund