Slagfärdig Caitlin Moran på hemmaplan

Underhållande fram till sidan 200

avMalin Krutmeijer

1 av 2 | Foto: Mark Harrison
Caitlin Moran (född 1975).

London, 1994. Britpopens solsken bryter igenom den amerikanska grungens ”mörka åskmoln”, stadsdelen Camden prunkar brokigt – och 19-åriga Johanna Morrigan befinner sig till sin egen förtjusning mitt i händelsernas centrum. 

Hon jobbar på en musiktidning och har backstagepass till alla konserter. Nu ska hon bara förverkliga sin begåvning, bli känd och visa sin älskade John att hon är honom värdig. Tyvärr är John på ständig turné eftersom han har blivit popstjärna. Medan hon bidar sin tid försöker Johanna skaffa sig lite sexuell erfarenhet. 

Journalisten och författaren Caitlin Moran gräver i för henne välkända marker. Moran, född 1975, började själv jobba på ­Melody Maker som tonåring och är liksom sin protagonist uppväxt i en arbetarmiljö i Wolverhampton. 

Hon har blivit känd för sin slagfärdiga stil och sin feminism. 

Konsten att bli känd hänger ihop med de tidigare böckerna Konsten att bli kvinna (2012) och Konsten att skapa en tjej (2014), och bubblar fram på Morans ­karakteristiska ordrika, metaforstinna och drastiskt muntra prosa. Här finns allt från teorier om systrarna Brontës ”chiffrerade sätt att skriva om onani”, till obetalbart pricksäkra iakttagelser om varningssignaler i killars ­lägenheter – Betty Blue-planscher och Hunter S Thompson-böcker är lika med att ”här bor en snubbe som hatar kvinnor”.

Moran skriver en Metoo-historia kring en svinig tv-komiker, och intar med stor inlevelse 19-åringens förvirrade och sårbara perspektiv i den.

Moran är också ett exempel på den fenomenala brittiska förmågan att i litteratur och film gestalta arbetarklassen i alla dess schatteringar. Johanna skickar exempelvis självklart hem pengar till sina fattiga föräldrar. 

Det hindrar inte hennes jobbar-hippie – i England vet de att sådana finns – till farsa från att leva ut sin medelålderskris genom att dra till London och parkera sig i hennes soffa med en påse marijuana på obestämd tid. Själv festar Johanna hårt med kompisarna men ingen blir bakis, för de är unga och fulla av ambition och sig själva.

Romanens utvecklingslinje leder dock Johanna till den dyrköpta insikten, att hur tuff en tjej än är så blir hon aldrig en av grabbarna. Moran skriver en Metoo-historia kring en svinig tv-komiker, och intar med stor inlevelse 19-åringens förvirrade och sårbara perspektiv i den. 

Johanna är full av lust och vill så förtvivlat gärna bli en ”sexuellt sofistikerad vuxen”. Moran försvarar hennes rätt till detta in i kaklet, och rasar mot den allmänna bristen på omsorg om ­eller ens intresse för kvinnors ­integritet, njutning och männi­skovärde.

Detta är en underhållande och fin roman – fram till sisådär sidan 200. Då halkar den av något outgrundligt skäl ner i täm­ligen smetiga, uppkörda hjulspår. Den radikalfeministiska väninnan reduceras till en crazy men obrottsligt stöttande sidekick-stereotyp, John blir en blodlöst god romantisk hjälte, frid och fröjd och halleluja och så vidare. 

ARTIKELN HANDLAR OM

Romaner

Feminism

Litteratur

MeToo