När det var lagligt att vara sjörövare

BOKRECENSIONER

Våld och brott får fortfarande aktiekurser att stiga

Lars Gathenhielm (1689 - 1718), mer känd som "Lasse i gatan", var entreprenör i kaparbranschen.
Lars Ericson Wolke.

Vem har rätt att stjäla? Historikern Lars Ericson Wolkes bok Kapare och pirater handlar om piratverksamhet i Nordeuropa från 1000-talet till 1800-talet. De flesta brukar förknippa sjöröveri med Karibien men även här uppe har det funnits människor som bordat skepp och snott åt sig lasten. De har ofta gjort det med lagen på sin sida.

Vikingarna kan ses som ett slags tidiga sjörövare. På 1100- och 1200-talen gick attackerna i motsatt riktning, det kom sjöfarande styrkor österifrån och anföll kusterna i det som nu är Sverige. 

När de framväxande nordeuropeiska nationalstaterna byggde upp militära sjömakter på 1400-talet var det delvis för att bekämpa pirater.

Men staterna började också bedriva en egen form av plundring till havs. I krigen blev det allt vanligare att gå till angrepp mot fiendeländernas civila handelsfartyg. De som ledde sådana anfall hade myndigheternas godkännande och ­kallades därför inte sjörövare utan kapare. För den som blev överfallen var det förstås en klen tröst att angriparna inte bröt mot någon lag.

Sverige ville hänga med i utvecklingen och i slutet av 1400-talet kom de första statligt godkända kaparfartygen. Och sedan fortsatte det. Attacker på civila fartyg kom att bli ett fullt normalt inslag i krig.

Med tiden växte en hel rättsapparat fram kring detta. Ett erövrat fartyg skulle föras till en hamn där en särskild domstol fick avgöra om det var lagligt kapat eller inte. Sådana specialdomstolar fanns bland annat annat i Stockholm, Göteborg och Karlskrona.

Det legala sjöröveriet blev en lönsam industri och i början av 1700-­talet fanns cirka 150 svenska kaparfartyg. En tredjedel av dem ägdes av den ökände kaparkaptenen ”Lasse i Gatan”, Lars Gathenhielm (1689–1718) – som fått fullmakt av Karl XII för att kapa fartyg från länder som Sverige var i konflikt med. Men Gathenhielm behövde knappast hoppa över en fartygsreling med sabel i hand. Det gjorde hans anställda.

Själv var han entreprenör och fri företagare vars främsta arbetsinsats var att sitta hemma i Göteborg och räkna pengar. Efter hans död tog hustrun Ingela Gathenhielm över verksamheten som fortsatte att blomstra.

Kaperi förbjöds genom en internationell överenskommelse 1856. Men det finns fortfarande företag som tjänar pengar på krig och terror. Som Lars Ericson Wolke påpekar har det under 2000-talet, inte minst i samband med Irakkriget, blivit allt vanligare med så kallade säkerhetsfirmor som specialiserar sig på att delta i krig och konflikter.

USA har lagt ut stora delar av krigföringen på entreprenad till privata företag. Det är en logisk följd av att annan statlig verksamhet – exempelvis fängelser – privatiserats. Brott är lönsamt, våld är lönsamt, massmord är lönsamt. Det finns få hemskheter i världen som inte leder till att en aktiekurs stiger någonstans.