"Jag var nära att bli för duktig"

BOKRECENSIONER

Erlend Loes antihjälte flyr kraven, drar till skogs och får en älgkompis

Kultförfattaren Erlend Loe är tillbaka.

Med en antihjälte som missbrukar minimjölk och blir kompis med en älg.

- Jeg er icke riktig so psykotisk sjelv, säger han.

Foto: MINIMJÖLK ETT MÅSTE En enda sak kan Erlend Loes antihjälte Andreas Doppler inte vara utan- minimjölk. Hans skapare har samma passion. Nu kommer "Doppler", första delen i en trilogi om mannen som flydde duktigheten, ut på svenska.

I FÖRLAGSSOFFAN.

Erlend Loe har grön munkjacka och smutsorange keps över den kala hjässan. Två meter lång liknar han en ihopvikt älgkalv i soffan.

På kepsen står det "almost famous". Fast i Norge är han snarare "very famous" och "quite famous" även i Sverige.

För tio år sedan knockade Erlend Loe (uttalas Lo) sin generation med romanen "Naiv. Super". Hans stil bär drag av både Arto Paasilinna och Mikael Niemi.

- Mina böcker är inga typiska bestsäljare. De är för aparta och bisarra. Om jag bara velat tjäna pengar hade jag gjort annorlunda.

Ändå tjänar han miljoner på sina böcker och är en av Norges största författare. Kultstämpeln blir han inte av med.

- När jag var i Ryssland i fjol var det långa köer och helt vilt. Det finns ett element av dyrkan som jag inte kan förhålla mig till. Jag är bara en idiot som skriver böcker. Och jag har en bedrövlig hemsida, har inte varit där på flera år. Jag svarar konsekvent inte på mejl. Det finns 10 000-15 000 brev från ungdomar där men jag kan inte svara på samma frågor varje dag, då skulle jag bli sjuk.

I MUSIKAFFÄREN.

Shiggishiggishigg. Erlend Loe skakar liv i rytmägget med en handledsknyck.

I musikkällaren på Södermalm råder mans-

apartheid. Grabbarna framför och bakom disk är blekegna och musiksvåra. De säljer äggmaracas som kan bli romanens kultpryl. Den som hjältens far vill ha med sig i graven.

- Rytmägget visar att pappan kanske ägde en dimension som ingen kände till, säger Loe.

Shiggishiggishigg. Boken "Naiv.Super" fick vuxna att vallfärda till leksaksbutiken och köpa bultbrädor att hamra ut sin inre oro med.

- Bultbrädan är en monoton och helt meningslös aktivitet. Vi är så duktiga jämt och tror att vi alltid måste prestera.

Hoppade av gymnasiet i protest

Så är även fallet med Andreas Doppler. Men han flyr duktigheten, flyttar ut i skogarna utanför Oslo, blir kompis med en älg och karvar sitt liv i en totempåle.

- Jag var själv i farozonen att vara för duktig. Men jag är nog för pliktuppfyllande för att sätta mig i skogen.

Han var toppstudenten som hoppade av gymnasiet i protest mot att tvingas gå om ett år efter att ha varit utbytesstudent. I stället började han i en fri teatergrupp, läste in gymnasiet och pluggade film och litteratur. Men framför allt skrev han. Och så, efter tio år, skriver han två böcker samtidigt som han är filmkonsulent på heltid - och har två små barn.

- Jag skriver mellan tio och midnatt när barnen sover. Men den energin kan bara en inre lust pressa fram. Därför blir jag inte psykotisk " hittills, säger han och skakar ägget, shiggishiggi-

shigg.

I KYLDISKEN.

Han greppar en gulvit förpackning framför kyldraget i snabbköpet.

- Egentligen är det minimjölk Doppler dricker. I Norge var hela omslaget en minimjölksförpackning, säger Erlend Loe.

Han låter obekymrad, men när minimjölk blev lättmjölk i svensk översättning försvann hela poängen. Förlaget har lovat att korrigera nästa upplaga.

- Minimjölk är det enda huvudpersonen inte kan vara utan. Precis som jag. Minimjölk är civilisationens yttersta gräns - 0,1 procent, längre än så kommer vi inte.

Som de flesta generationsförfattare nöjer sig Erlend Loe med att skildra en halv generation.

- Jag skriver om män. Jag skulle ha problem med att skriva om kvinnor för det är något som jag inte vet så mycket om.

Huvudpersonen är också oerhört manlig. Han har ett så omfångsrikt könsorgan att även älgkalven Bongo tycker det är märkligt.

- Doppler har blivit mobbad för sin stora kuk som barn. Han ser den inte som ett smycke, utan tycker den är plågsam. Hans fru däremot är beroende av den och besöker honom bara för att ha sex.

Lättare med åren att vara man

Han tycker själv att det blivit lättare att vara man med åren.

- Jag var osäker på vad som förväntades av mig som ung. Skulle jag vara mjuk eller hård? Först senare förstod jag att man kan säga "håll käft" och ändå vara sympatisk.

Titeln "Doppler" anspelar på Dopplereffekten som beskriver hur frekvenser förändras beroende på var vi befinner oss. Som ambulansen som låter mer ju närmare den kommer.

- Från början ville jag att huvudpersonen skulle skapa ett slags effekt, att många tog efter honom. Det blev inte så, men jag behöll titeln.

Del två släpps nu i Norge, heter "Volvo lastvagnar" och utspelas i värmländska Eda.

- Det är möjligt att jag skriver del tre. Andreas Doppler måste ju få komma hem till Oslo igen.

Fakta: Erlend Loe

3 svar från Erlend Loe

Erlend Loes boktips till...

Jessica Ritzén

ARTIKELN HANDLAR OM

Böcker