Fin känsla för det mänskliga

Mikaela Blomqvist läser om svensk vardag och amerikansk dröm i Kajsa Grytts nya roman

Foto: Josefine Bäckström
Kajsa Grytt tar läsaren på resa till USA i sin nya roman Du lever i mig
BOKRECENSIONER

Där Kajsa Grytts romandebut Nio dagar, nio nätter utspelade sig mellan två syskonpar i Stockholm är avstånden betydligt större i hennes andra roman Du lever i mig. Boken berättar två kärlekshistorier. I Stockholm förälskar sig den 26-årige plattläggaren Peter i undersköterskan Sara, och i LA träffar den medel­ålders manusförfattaren Veronica jazzmusikern Wendell från New Orleans.

Uppdelningen mellan den svenska vardagen och den amerikanska drömmen går genom hela romanen. Men trots de stora olikheterna är Veronica och Peter mor och son, åtskilda sedan 23 år tillbaka.


Romanen inleds med att ett band återupprättas mellan dem då Peter hittar de hundratals oöppnade brev som Veronica har skrivit till honom genom åren. Grytt låter sedan läsaren växelvis följa de två fram till ett gemensamt möte. Peters historia är rak och enkel. Efter att den ångest, ilska och sorg som upptäckten av breven för med sig mattats av något köper han en biljett till USA för att hälsa på.

Veronica opererar däremot enligt drömmarens udda logik, vilket också gör kapitlen om henne betydligt mer snåriga och slingriga. Det som för sonen är ett meningslöst tomrum blir för henne till ett ljuvt, självpåtaget lidande. På impuls lämnar hon make och barn i Sverige för New York och bryr sig aldrig om att återvända. Hon skriver poesi om sin saknad men några mer konkreta ansträngningar till att få kontakt, utöver breven, gör hon aldrig. Hon är en kvinna som hellre vänder sig till voodoo än till telefonkatalogen.


Just voodoon möter Veronica i New Orleans dit hon driven av sitt romantiska kynne flyttar efter att orkanen Katrina svept in och förstört staden. Wendell, med vilken hon haft en treveckorsromans, försvinner i samma veva och förmodas vara död. Den sargade, främmande platsen blir för Veronica en plats att leva ut sin smärta på.

Du lever i mig är på många sätt en konventionell roman. Liksom Grytts debut är den i hög grad handlings­driven. Boken berättar om plötsligt uppflammande passioner och avsnitten från USA är ibland farligt nära resereportaget.

Ändå är Grytt långt ifrån det förenklande när det kommer till människorna. Hon skildrar sina huvudpersoner med fin ton och känslighet även när de är som lägst. Som när Peter dricker sig redlös och blir arg på sin nya flickvän för att hon
har för mycket smink, eller när Veronica gång på gång fylld av självömkan dricker drink på drink och anförtror sin livshistoria till främlingar vid bar­disken. Frågan om vad som är möjligt att reparera i ett liv blir det slutligen läsaren som får ta ställning till.

ARTIKELN HANDLAR OM