Sex, annars åker du av tåget

BOKRECENSIONER

CAMILLA HAMMARSTRÖM läser en rapport från ett land i upplösning

Foto: Zabuzjko.

■ ■En kvinna står i köket och överväger att ta sitt liv. Vaderna är täckta av brännmärken och skärsår: spår från hennes kärleksliv. Vid tandborstningen kommer kväljningarna när kroppen påminns om hur hon fogade sig. In i munnen ... ta honom djupare in ... Djupare, sa jag ju! En enda utdragen våldtäkt. Hur kunde hon gå med på allt han utsatte henne för? Var det av kärlek till sitt stackars Ukraina?

Fältstudier i Ukrainskt sex av Oksana Zabuzjko handlar om hur en kvinna, ja, hur ett helt folk, lamslås av underordning. Om slavmentaliteten som får de mest groteska situationer att framstå som fullt normala. Som att vara tvungen att ligga med personalen för att inte bli avkastad från tåget. Att hela tiden muta sig fram i vardagen, ofta med kroppen som hårdvaluta. Rädslan för angivare: nära vänner, lärarna, till och med tonårskärleken kan vara utskickad för att spionera. Våldet och misären som gör kvinnorna frigida. Gulag - det är när de kör upp en halvlitersflaska / mellan benen på dig - och sen börjar kalla dig "Ni". /Vi är alla lägerfångar. I hundra år ska vi ha kvar detta arv.

Efter kommunismen lever terrorn vidare inuti människorna. Även hos författaren som försöker upprätta det ukrainska i sina föreläsningar på amerikanska universitet. Ibland kan hon inte låta bli att tycka att företaget är skrattretande. Hennes land är så hopplöst deformerat, så knäckt ända in i märgen. Där överlevnaden blir den dominerande driften tillbakabildas livet.

■ ■Oksana Zabuzjko är litteraturvetare och bor i Kiev. Boken som skrevs för tio år sedan är självbiografisk och fick starkt genomslag när den översattes till ryska. Varför boken kommer på svenska först nu är kanske inte helt begripligt, men beror sannolikt på den marginalisering den själv handlar om.

Oksana Zabuzjkos berättelse om att inte kunna höja sig över sitt öde berör mig verkligen. Hennes bråkiga prosa kan stundtals föra tankarna till Elfriede Jelinek. Påtagligt rå kränger den mellan höglitterära passager och slappa vardagsanteckningar. En otålig puls av inskjutna dikter, ett övermått av semikolon, långa inskott och parenteser. Texten är ursinnig, slåss för sitt språk: hamra och tänja för att se hur mycket det orkar, vad det förmår. Samtidigt ska det pinas för sin hopplösa marginalisering. Slå på den som ligger ner! Tvinga henne att återta sin värdighet.

■ ■Författaren försöker slingra sig ur lojaliteten för att slippa tillhöra de eviga förlorarna. Men när hon släpper sitt ursprung blir hon i gengäld alienerad. Här skiljer hon sig från Jelinek som häcklar sitt lands förträffliga självbild och tar ställning för den enskilde. Det är skillnaden mellan den som är fattig och rik. Med utblottningen följer sentimentalitet och storslagna blodsdrömmar om folkets särart. Oksana Zabuzjko hänger sig förbehållslöst åt sådan retorik, men med en vresighet som röjer vetskapen om att det är en patetisk teater. Det är gripande och sympatiskt.

Bok

Camilla Hammarström