Bokrecensioner

PRESENTERAS AV

Forskning i gränslandet

Publicerad:
Uppdaterad:
Konstforskarna Staffan Schmidt och Mike Bode har följt åtta personer i Stockholmsförorten Husby.
Foto: Tomy Mardell
Konstforskarna Staffan Schmidt och Mike Bode har följt åtta personer i Stockholmsförorten Husby.

Att vara eller inte vara utanför? Det tycks vara den stora frågan i Staffan Schmidts och Mike Bodes avhandling Off the Grid – den första avhandlingen i fri konst vid Valands konsthögskola. Konst och forskning har alltid hängt ihop, men det är först sedan ett par år tillbaka som konstnärer själva kan skriva doktorsavhandlingar och smaka ”den vetenskapliga” kunskapens förbjudna frukt.

Avhandlingen bygger på författarnas intervjuer med åtta amerikanska ”off griders” som lever i ett självvalt utanförskap och åtta personer från förorten Husby utanför Stockholm, vars utanförskap är allt annat än självvalt.

Avhandlingen är ett enda stort socioromantiskt manifest. Schmidt och Bode slåss likt samtidens Don Quijote och Sancho Panza mot såväl marknadens, konstinstitutionernas och konstakademiernas väderkvarnar – för rätten att definiera sig själv, sin sociala gemenskap samt för mer humana och ekologiska livsformer.

Graden av idealism brukar vara ganska hög när konstnärer arbetar som världsförbättrande sociologer. Dessa brukar dock sällan vara medvetna om sina egna begränsningar. Det gäller också Schmidt och Bode. De reser tvivel mot allt och alla, men inte en sekund mot den egna konstnärsrollen, kunskapsubjektet, eller maktrelationen mellan sig själva och deras studiesubjekt. Avhandlingen slutar konsekvent nog i en utopisk programförklaring, i tron att de befinner sig utanför det klassiska ”vi och dem”-paradigmet till förmån för ett tredje rum där alla kan mötas på lika villkor. Det är en vacker tanke och ibland lyckas de nästan övertyga mig. Jag sympatiserar med deras ohämmade resande mellan till synes inkompatibla teorier och kunskapsfält. 

Det är tydligt att författarna hyser större sympati med det marginaliserade Husbyfolket än de amerikanska offgriddarna. Är det för att de själva befinner sig i ett ickevalt utanförskap? Eller är utanförskapet inbillat?

Hur som helst är glappet mellan författarnas akademiska komplex och förortsbornas sociala förhållanden för stort att förbise. Att sen författarna enligt egen utsago tillbringat hur mycket tid som helst med förortsborna, hjälpt barnen med hemläxor, druckit kaffe och lämnat kameran i väskan, hjälper inte. Projektet är och förblir inskrivet i ett västerländskt upplysningsprojekt som vill föra den svages talan under förevändningen att den svage i själva verket är stark. Man måste låta individer organisera sitt eget motstånd och inte som nu – reducera dem till modeller i en samtida akademisk historiemålning.

Frågan är också varför författarna avstått från en konsthistorisk kontextualisering av det egna arbetet. De befinner sig ändå i gränslandet mellan participatorisk konst, dokumentarism och aktivism – ett gränsland som varit minst sagt omdebatterat de senaste 15 åren. De skulle behövt positionera sig mot andra konstnärer och inte enbart mot teoretiker och abstrakta entiteter såsom ”marknaden” och ”institutionerna”. Det finns trots allt olika sorters marknader och institutioner.

Off the Grid är nog den mest problematiska avhandling jag har läst, men också den mest intressanta och modiga. Tyvärr hamnar den lite mellan stolarna. Förhoppningsvis kan den så småningom hamna där den behövs – i politikers händer.

Sinziana Ravini

Publicerad:

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.