Hudlös sorg efter ett förlorat barn

Inga-Lina Lindqvist: Schollin Ask väjer inte för obekväma och tabubelagda tankar och känslor

avInga-Lina Lindqvist

Foto: Kajsa Göransson
Lina Schollin Ask är barnläkare och har skrivit ”Klättra så högt du vill för du är ju ändå redan död” om sorgen efter dottern Ingrid.

Sorgeböcker är bruksanvisningar till de levande. Vad gör man med tomheten efter en älskad kropp, med hålet i tidsväven där livet pågick?

Barnläkaren Lina Schollin Ask har skrivit en självbiografisk bok med den diamanthårda titeln Klättra så högt du vill för du är ju ändå redan död.

Orden riktar sig till Ingrid, dottern som oförklarligt dör i sömnen när hon bara är ett och ett halvt år gammal. Dödsfallet inträffar när paret är höggravida med hennes lillasyster. Det är ­bara några veckor kvar till förlossningen.

Medan jag läser boken råkar jag gå en utbildning i krisstöd. Vi får punkter i Power point. Lämna inte en sörjande människa ensam. Lyssna mer än du pratar. Undvik tomma fraser.

Schollin Ask beskriver omgivningens vanmakt och de sörjandes ambivalens. Man orkar inte umgås men vill inte bli bortglömd. Förtvivlan är inte vacker. Vänner och anhöriga står maktlösa vid sidan om. Allt de gör skaver mot hudlös smärta. Sorgen är som en omfattande brännskada, omöjlig att lägga om.


Folk slutar begråta långt innan föräldrarna hunnit göra det. Första tiden efter ett dödsfall är kontaktintensiv och fylld av omsorg. Men vem finns kvar efter sex månader eller sex år? Vem orkar vandra hela sorgevägen? Jag tänker på ritualer som inte finns och som var och en måste uppfinna på egen hand. Skicka blommor? Höra av sig? Hur länge då?

Schollin Ask skriver avskalat och väjer inte för irrationella, obekväma, tabubelagda tankar och känslor. ”Jag är arg på all energi som vi la ner på Ingrid och så är hon död.” Självanklagelser och skulden finns där men också enastående motståndskraft. En liten människa som levt ett kort liv är lika fullbordad, älskad och saknad som den med långt liv. Småsyskonen ger föräldrarna kraft att leva men sorgen efter ett barn kan aldrig läkas.


Sigmund Freud myntade begreppet ”sorgearbete” utifrån sin uppfattning att sorgens funktion är att avskilja de överlevande från den som dött. Efter att ha läst Klättra så högt du vill vill jag säga emot. Döden är en riktning och vi går i realiteten mot våra döda. Tiden vi är skilda från dem varar livet ut.


ARTIKELN HANDLAR OM

Sorg

Döden