Vi måste förändra vår syn på allt vi tagit för givet

”Åtta steg mot avgrunden” sveper bort allt hopp

Av: Nina Björk

Publicerad:
Uppdaterad:

”Det handlar om hur vi ska befria oss från hoppet, eftersom det är det som hindrar oss från att se verkligheten som den är”.

Så skriver journalisten Jonathan Jeppsson i förordet till sin bok om klimathotet, Åtta steg mot avgrunden. Om han har rätt torde läsare av denna bok blir extremt förmögna att se verkligheten som den är.

För sällan har jag läst någonting om klimatet som mer effektivt sveper bort det minsta lilla hopp jag någonsin har hyst. Mer än att läsa en bok är det som att bli överkörd av en bulldozer.


Jeppsson vet otroligt mycket om konsekvenserna av ett förändrat klimat. Inte bara i stora drag och inte bara om det vi redan känner till – stigande havsnivåer, smältande isar, extremväder – utan även om till exempel clownfiskars öde och sambanden mellan hetta och aggressivitet.

Han har läst forskningsrapporter och intervjuat experter och presenterar nu vad vi har att vänta oss decennium för decennium fram till 2090. Interfolierat med denna rapport löper en parallellhistoria om tornseglarna i hans barndomshem och en självbiografisk tragisk familjehändelse.

Det här är en bok för människor som gillar fakta, information, uppgifter och – inte minst – siffror. Exakta procenttal, exakta årtal, exakta höjda havsnivåer. Jeppsson använder ofta berättartekniken att först skriva något hissnande allvarligt och just när man kämpar för att ta in detta kommer nästa dråpslag; ”ändå kommer det att bli betydligt värre.”


Ganska snart känner jag mig inte mottaglig för att ta in mera. Jag vet inte vad jag ska göra med allt jag får information om. Det är så mycket beskrivningar och så få analyser. Och allt är nattsvart. För att det är nattsvart – Jeppsson är inte ute efter pepp, tröst eller framtidstro. Han är ute efter sanningen.

Och sanningen är till exempel att även om vi slutade med alla utsläpp i dag skulle vi ändå inte klara 1,5-gradersmålet på grund av den inbakade uppvärmning som redan är för handen. Sanningen är att den ekonomiska nedgång i coronans spår, när länder har isolerat sig och skurit ner på resande och konsumtion och som har lett till minskade utsläpp måste vi självmant upprepa varje år, decennium efter decennium.


Men lösningen ny teknik då? Jeppsson punkterar med sina siffror effektivt det hoppet. Om till exempel alla dagens bilar vore elbilar skulle 14 miljoner ton kobolt krävas, mer än dubbelt så mycket som finns i de globala reserverna. Produktionen av ett enda batteri till en elbil släpper ut koldioxid motsvarande 28 gånger en flygresa tur och retur från Sverige till USA:s östkust.

Om vi i framtiden ska flyga med hjälp av biobränsle skulle efterfrågan på palmolja öka sexfaldigt jämfört med i dag, och om mönstret för avskogning i jakten på den består skulle det innebära att 4,5 miljoner hektar skog försvinner – ett område större än Schweiz. Under en 20-årsperiod skulle det betyda ytterligare sju miljarder ton koldioxidutsläpp – mer än dagens USA:s totala årliga utsläpp av växthusgaser.

Kanske finns det en poäng att på det här sättet bli manglad av siffror om den ena hopplösheten efter den andra. För när Jeppsson har utsatt oss för detta tar han oss plötsligt till politikers tal om att stärka svensk konkurrenskraft, om tillväxt och jobbskapande, till Hans Roslings optimism om att det mesta här i världen går åt rätt håll och till det liberala individbaserade frihetsbegreppet. Så avklädda de där tankarna plötsligt ter sig, så utan relevans i ljuset av den mänsklighetens framtid som Jeppsson just har skisserat.


Långsamt uppstår en insikt som inte bara säger att det är kört, att människan blev en art som dansade en sommar och sedan var förbi, utan även en förståelse om att vi – på djupet – måste omdefiniera alla värden. Synen på framsteg, utveckling, liv. Och att ett sådant förändrat synsätt likväl är värt noll och intet om vi inte också praktiskt ändrar grunderna för våra samhällen: Arbete i syfte att skapa vinster åt företag så att de kan skapa lönearbeten åt oss så att vi i allt högre takt kan konsumera företagens varor – det är inte det enda möjliga. Det är faktiskt det helt omöjliga.


Jonathan Jeppsson är nyhetschef på Aftonbladet, därför recenseras hans bok av Nina Björk, författare, fil dr och skribent i Dagens Nyheter

”Jeppsson är inte ute efter pepp, tröst eller framtidstro. Han är ute efter sanningen” skriver Nina Björk.
Foto: ROBIN LORENTZ-ALLARD
”Jeppsson är inte ute efter pepp, tröst eller framtidstro. Han är ute efter sanningen” skriver Nina Björk.
Publicerad:

LÄS VIDARE

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.