Intressant nagelbitare från framtiden

Alfred Ruth testade läsarnas respons i program

Foto: Getty
Romanen ”Fermis filter” ställer viktiga frågor om maskinernas roll i ett framtida Sverige.
BOKRECENSIONER

En science fiction-roman om artificiell intelligens på 400 sidor, därtill den första boken av tre. Det var inte utan farhågor jag öppnade Alfred Ruths debutroman Fermis filter. Farhågor som snabbt kom på skam.

Fermis filter är en välkomponerad bladvändare som skickligt väver in begåvade tankar om hur tekniken kan komma att förändra vårt samhälle. 

Det är Sverige 2048. Transporter och hushållssysslor har tagits över av maskiner. Annars är tillvaron sig lik. Människor är fortfarande människor, låt vara med id-chip innanför huden; relationer knakar i fogarna, tonåringar gör revolt och yrken med drag av kall kräver sin tribut. S:t Eriksbron står kvar i ett Stockholm som trots förändringarna är sig hyggligt likt.

Den stora förändringen är att många människor inte behöver jobba för sin försörjning. I stället finns Kunskapstrappan, det livslånga lärandet som självändamål, där studier och förkovran ger bättre försörjning och där hälften inte går vidare till faktiska anställningar utan fortsätter inom systemet.

Huvudpersonen Ariel är på väg mot ett genombrott för en generell artificiell intelligens. Detta gör henne till rov för motstridiga intressen. Amerikanska myndigheter, i kapprustning med kinesiska, olika slags aktivister med egna agendor och mitt i allt detta hyggliga svenska poliser som fortfarande dricker kaffe i kontoret på Kungsholmen och brottas med sina samveten.

Framför allt den senare komponenten och sympatiska, lagom bräckliga karaktärer gör att Fermis filter med fördel kan läsas som en deckare eller spänningsroman.

Det är ingen slump. ­Alfred Ruth har i arbetet med boken låtit testa den på ett tusental provläsare, i ett program som mätt deras respons, precis som när man introducerar en app.

Visst kan man se hur tydligt receptet tillämpats. Korta kapitel, gärna avslutade med cliffhangers – check. Växling mellan några olika huvudpersoner och parallella handlingsspår för att hålla intresset uppe – check. Utnyttja miljöer du som författare är bekant med – check.

1 av 2
Alfred Ruth är född 1982 i Luleå. Han har arbetat som journalist och grundade IT-bolaget Videoplaza.

Men resultatet är också en produkt av hög kvalitet. Berättelsen är driven och spännande, och kryddad med tänkvärd och intelligent samhällskritik.

Här beskrivs också ett USA som infört medborgarlön, men som just därför också ser till att aktivt rensa ut alla utlänningar som landet inte längre anser sig behöva. Precis som Sverige en gång införde generella barnbidrag ihop med ett långtgående program för tvångssteriliseringar och andra åtgärder för att hindra att ”fel” personer skaffade barn som behövde försörjas av andra. Vad händer då med den som likt Ariel inte vill få någon försörjning, bara kunna stanna i San Francisco? Likaså är övervakningssamhället ständigt närvarande, till och med innanför huden.

Den stora frågan – i klass med den klassiska: vem övervakar övervakarna? – är hur människor kan och bör kontrollera en generell artificiell intelligens som är överlägsen vår egen mänskliga intelligens. Huvudpersonen Ariel har skissat på en lösning som skulle bygga på en utspridd kontroll som skulle kräva betydande konsensus för att kunna mobilisera och rikta den artificiella intelligensen.

Fermis filter är kort sagt full av intressanta tankar, trådar och teman. Inte illa för en debutroman. Jag ser fram emot fortsättningen.

ARTIKELN HANDLAR OM