Skräcken för massan

BOKRECENSIONER

Kjell Östberg om en högaktuell studie av revolutionära resningar

1 av 3
Massanalys Stefan Jonsson analyserar massrörelser under mellankrigstiden i Tyskland, vilket ger perspektiv på nutida massdemonstrationer, likt dem i Egypten. Foto: Hussein Malla/AP

Lever vi åter i massornas tid? Det hotfulla, oregerliga, oförutsebara folket som kan störta regimer i Tunisien, Egypten, Libyen, Ukraina, och sedan välja nya förtryckare eller rösta tillbaka gamla? Massorna som hot - och löfte.

Stefan Jonssons imponerande studie Crowds and Democracy kommer lägligt. Den har fokus på mellankrigstidens Tyskland och Österrike, men hjälper oss också att få perspektiv på dagens situation.

”Massan” gav borgerliga politiker forskare och intellektuella ingen ro, visar Jonsson. Orsaken var inte svår att förstå. Såväl Weimar-republiken som den österrikiska republiken hade skapats i svallvågorna av revolutionära resningar och de dukade under av trycket från fascismen, en av tidens mäktigaste massrörelser. Massociologi och masspsykologi utvecklades som nya vetenskapliga subdiscipliner. Att beskriva detta amorfa fenomen visade sig inte vara helt enkelt, men ett återkommande drag var de primitiva impulserna. ”När massorna samlas försvinner deras moraliska kvaliteter. Folk slutar tänka, glömmer förnuft och styrs enbart av sina känslor”, sammanfattade Sigmund Freud.

Massorna gjordes ansvariga för det politiska förfallet. Totalitära rörelser är möjliga varhelst massorna - de som saknar röst och säte i det demokratiska systemet - fått aptit på politiken, återger Jonsson Hanna Arendt.

Här, i polemik med Arendt, formulerar Jonsson sin huvudtes: nödvändigheten av en annan, dialektisk syn på förhållandet mellan massor och representation. Massorna befann sig utanför den politiska arenan inte därför att historiens utveckling placerat dem där, utan därför att systemet organiserats så att vissa delar av befolkningen exkluderats därifrån.

Skickligt frilägger Jonsson med många olika byggstenar, hämtade från konst, teater, litteratur och vetenskap det undflyende och motsägelsefulla i begreppet, dess många representationer: politiska, ekonomiska och diskursiva. Vi får följa med på en fängslande färd genom Weimar-tidens skiftande intellektuella miljöer. Genom en skarpsinnig analys av några fotografier från massakern på demonstranter i Wien 1927 visar han hur händelsen kunde framställas både som ett utbrott av en ansiktslös massa och en process där massorna omvandlar sig själva genom kollektiv självrepresentation.

En central slutsats blir att massorna uppstod i brottet mellan ett parlamentariskt system som förrådde demokratin och utopiska förväntningar på mer adekvata former av styre. Men var förväntningarna bara utopiska?

Det finns ett obegripligt svart hål i Stefan Jonssons texter: Den ryska revolutionen. Varken här eller i hans A Brief History of the Masses, som handlar om 200 år av europeiska revolutioner, berörs de senaste århundradenas största massresning på mer än på några rader.

Men den skräck borgerligheten under Weimar kände inför massan kan bara förstås mot bakgrund av den revolutionära flodvåg som startade i Petrograd våren 1917 och som svepte bort både tsarer och kejsare. De tyska och österrikiska revolutionerna hade stoppats, men hotet kvarstod och fanns ständigt närvarande, hos stora delar av massorna som ett löfte.

1930 - mitt under den period som Jonsson undersöker - publicerades Leo Trotskij Den ryska revolutionens historia. Den är antitesen till de borgerliga krafternas skräck för massan.

För Trotskij är revolutionens historia historien om massornas inträde på en scen där de själva avgör sina öden. Den skulle kunna fördjupa Jonssons resultat på två områden.

Dels vad gäller hur den amorfa massan omvandlas till ett handlande subjekt. För Trotskij var det en kognitiv process hos arbetare, som kunde bygga vidare på konkreta erfarenheter från 1905 års revolution och framåt. ”I varje fabrik, i varje skrå, i varje sällskap, på varje krog, på militärsjukhus till och med i de avlägsna byarna var den revolutionära tankens molekylära arbete under utveckling. Överallt fanns de som uttolkade erfarenheterna. En revolution lär och den lär sig snabbt. Däri ligger dess styrka.”

Dels vad gäller just massa och demokrati. Den ryska revolutionen skapade ett alternativ till den borgerliga demokrati som systematiskt exkluderade folket: arbetarråden. Massornas förväntningar om en annan demokrati existerade också som ett konkret löfte, må vara att de av socialdemokratin och stalinismen successivt berövats denna idé.

I dag behöver högerextrema och rasistiska rörelser ofta inte marschera för att accepteras och integreras i de parlamentariska strukturerna. De sitter redan i regeringar från Norge till Ukraina och Frankrikes nästa president heter kanske Le Pen.

Men de massor som fortfarande möts med förakt behöver mer än någonsin veta att deras förväntningar inte bara är utopiska.

Kjell Östberg är professor i historia, Södertörns högskola.

Kjell Östberg