Inte så super, Mario

Claes Wahlin läser en mellanbok av Vargas Llosa

Foto: CATO LEIN
”En peruansk affär” måste betraktas som en av Nobelpris­tagaren ­Vargas Llosas svagare romaner, skriver Claes Wahlin.
BOKRECENSIONER

Så har då Mario Vargas Llosa än en gång återvänt till sitt hemland för att ta itu med en av alla dessa skandaler som har drabbat Peru. Debuten, Staden och hundarna, blottlade militärskolans machokultur som formade generationer unga män och genomsyrade det peruanska samhället. I En peruansk affär rör sig handlingen kring presidenten Alberto Fujimori, vars motkandidat en gång var just Mario Vargas Llosa.

Det gick inte så bra för Vargas Llosa, å andra sidan gick det än värre för Fujimori. Efter att ha manipulerat och hotat medierna, företrädesvis via säkerhetstjänstens chef Vladimiro Montesino, och hängett sig åt korruption i stor skala, dömdes han efter ett antal år i landsflykt till 25 års fängelse. Där sitter han än.


Vargas Llosas roman utspelas i mitten av 90-talet, samtidigt som vad som kallades gisslankrisen pågick. Tupac-gerillan kidnappade ett stort antal människor och staden, i alla fall den rika delen av den, befann sig i ständig skräck. Romanens originaltitel, Cinco esquinas (fem hörn), är namnet på en stadsdel, men kan också läsas som det antal perspektiv som händelserna skildras genom.

Företagsledaren Enrique Cardenas utsätts för utpressning av skvallertidningen Destapes chefredaktör Rolando Garro, som utnyttjar några komprometterande bilder tagna av tidningens fotograf Ceferino Argüello i ett tidigare sammanhang.

Här finns också skvallerreportern Stumpan, den bedagade varieté­artisten Juan Peineta och Cardenas försvarsadvokat Luciano Casabella. 

Och så finns Doktorn, en lätt maskerad Montesino, den som egentligen håller i trådarna. Slutligen Cardenas och Casabellas båda hustrur, Marisa och Chabela, som dessutom inleder ett förhållande.


Hur makten köper eller utpressar kapitalet på bekostnad av de längst ned på samhällsstegen är alltså temat för vad som måste betraktas som en av Vargas Llosas svagare romaner. Att han i sitt rika författarskap växlat mellan mer lekfulla verk, som Tant Julia och författaren eller Den stygga flickans rackartyg, och rejäla tungviktare, som Samtal i katedralen, Kriget vid världens ände, Bockfesten eller Berättaren, är välkänt och gott så.

Men En peruansk historia vill kombinera dessa båda stråk, ett försök att skriva ett slags såpa över ett allvarligt ämne. Att skandalpressen i viss mån segrar, liksom Cardenas och dennes överklassvärld, vars nöjen snarare stärks än tar stryk av händelseutvecklingen, kan förvisso läsas som en satir över Fujimoris presidentskap.

Men den saknar både udd och djup. Inte ens när Vargas Llosa i ett, enda längre kapitel flätar samman ett flertal dialoger från olika platser och tider – något han är en mästare på – lyfter romanen till de höjder som han annars så elegant och effektfullt når.

FAKTA

ROMAN

»  En peruansk affär

Mario Vargas Llosa

Övers. Peter Landelius

Norstedts

ARTIKELN HANDLAR OM