Prydligt och pikant

BOKRECENSIONER

Spåren i museidammet leder till självaste Göring

Foto: Anette Kindahl är född 1964 och arbetar som intendent på Norrköpings museum.

Miljön i Anette Kindahls debutroman Kokongen är fräscht originell.

Ja, fräscht är kanske inte det rätta ordet, för Sarah sitter instängd i ett dammigt museimagasin och registrerar måttligt intressanta gamla prylar som museet fått till skänks. Författaren, som själv är museiintendent i Norrköping, är påtagligt hemma i den här omgivningen och förmedlar dammet i verksamheten så trovärdigt, att ingen efter läsningen gärna kan lockas att bli registrator.

Dammet genererar dock avslöjanden. Sarah får på sitt bord litet julpynt från trettiotalet och upptäcker små chica hakkors ingraverade. Samtidigt får hon kontakt med en gammal dam som var med på den tiden. Det finns också förgreningar till hennes egen släkt och även till hennes egen barndom.

Självaste Hermann Göring visar sig vara inblandad. Han kom som jaktgäst till ett smärre slott utanför Norrköping, inlät sig med en serveringsflicka, och si en okänd son till den ökände krigsförbrytaren tycks sedan dess i all sköns ro ha levt sitt liv i Norrköping. Men i romanens nutid låter författaren denne son redan vara avliden och hindrar därmed sig själv att utnyttja den pikanta historien ordentligt.

Det är mycket som kommer upp till ytan under Sarahs nystande i en familjs hemligheter under tre generationer, men språket är mer prydligt än energiskt och riktigt intresserad blir jag aldrig.

Lennart Bromander