Partihandlaren Schlingmann

avMartin Aagård

Martin Aagård: Han kan konsten att kränga moderater och alkoläsk

Per Schlingmann (född 1970) uppfann uttrycket Nya moderaterna. I boken ”Stå aldrig still” hyllar han Astrid Lindgren och Marcel Duchamp.
Diagram ur boken ”Stå aldrig still!”.

Per Schlingmann borde stå staty.

Den borde stå på Birger Jarlsgatan, mitt bland de nymoderata kärnväljarna. Nära till Stureplan, Timbro och Spotifys kontor - det företag han menar bäst symboliserar förnyelsen av Sverige under 00-talet.

På sockeln ska det stå i ett imponerande typsnitt framtaget av reklambyrån Fortune: ”Den svenska medelklassens befriare”.

Den stora frågan är egentligen bara om statyn ska avbilda hans nya glasögon från Persol, eller hans gamla genomskinliga. Ni vet de där som blev något av hans trademark.

Jag tror jag väljer de nya. Ty Per Schlingmann är inte bara kommunikationsdirektören som uppfann uttrycket ”nya moderaterna”, han har skrivit en hel bok om hur man på bästa sätt framstår som ny och fräsch för sina kunder. Eller väljare. Eller whatever.

Det är en bok vars prosa är så friktionsfri att ögat lätt halkar av boksidorna … ”Och vad är egentligen en produkt som alkoläsken? Jo, bara en drink som hälls i en flaska. En liten händelse kan tyckas, men en helt ny dryckeskategori tog form.”

Den handlar om att ”främja förnyelse”. Och förnyelse kan främjas i såväl en groggblandning som i hur man tar makten över ett mindre EU-land och privatiserar dess sjukvård.

Schlingmanns hjältar kallar han förnyelseagenter: ”Vi finner dem inom musiken, filmen, konsten och design med namn som Kraftwerk, Astrid Lindgren, Pedro Almodóvar, Marcel Duchamp och Arne Jacobsen.”

Det är nog inte bara av okunnighet han inte exemplifierar med pionjärer som Dick Raijmakers, Elsa Beskow, Fassbinder, Kurt Schwitters eller Bauhaus. Schlingmann intresserar sig inte för avantgardet. Han ritar grafer där det står ”framgång” på y-axeln och ”tid” på x-axeln. Kurvan ska peka uppåt. Annars räknas det inte. Framgångsrik politik, nyskapande kultur och lönsamt företagande är i grunden samma sak. ”Samhällsutvecklingen kan beskrivas som en process där de som lyckas leder utvecklingen medan andra följer efter.”

Han jämför förnyarens blick på världen med att gå på lägenhetsvisning och plötsligt se renoveringsmöjligheter som den tidigare lägenhetsägaren missat.

De spännande metaforerna har uppenbarligen hämtats från ett händelserikt liv i Stockholms innerstad.

Men i botten på denna framtidsoptimistiska management-brygd skymtar en synnerligen konservativ världsbild. Där skvalpar idén om hur en liten elit driver samhället framåt och resten parasiterar på deras dådkraft. Hur nymoderat han än må vara står Per Schlingmann stadigt rotad i en mycket gammaldags moderat moral.

En orättvis anklagelse? Schlingmann är ju mannen som anklagats för att ha gjort moderaterna till sossar.

Nja. Om man vill nagla fast politikern Schlingmann måste man vända sig någon annanstans än till denna bok. Här finns inte många ord om politik. Och i hans tidigare skrifter har han gett uttryck för stark antifeminism och skrivit en hel bok om varför politisk aktivism är samhällsfarligt.

Vi är nästan lika gamla, jag och Per Schlingmann.

Yrkesmässigt står vi i varsin skyttegrav.

Hans jobb är att sätta i hop historier som får folk att köpa alkoläsk eller rösta på moderaterna. Mitt jobb är att montera i sär berättelser och bedöma om de är meningsfulla eller inte.

Vår generation klövs i två delar. Han tillhör den halva som under sin uppväxt lärde sig skylla alla sina tillkortakommanden på socialdemokratin. De som närde förhoppningen att om medelklassen bara kunde befria sig från sitt sosse-ok så skulle världen bli deras ostron.

Nu är vi där. Varsågoda. Ostronen serveras med sänkt restaurangmoms.

Men när Per Schlingmann ska skriva sin berättelse om hur frigörelsen gick till visar den sig alltså handla om Spotify, Ica Maxi och hur man bygger starka varumärken i sociala medier. Hans politiska testamente är en handfast vägledning till hur man skapar framgångsrikt marknadsföringsmaterial, med moderaternas valsegrar 2006 och 2010 som bästa exempel. En bok som mer än någonting annat är en 260-sidig annons för hans nya pr-byrå.

Det är värt en staty, tycker jag. Vi får inte glömma de nobla drivkrafter som styrde 00-talets borgerliga frihetskämpar.

UPPDATERING: I en tidigare version av texten kallades x-axeln för y-axel och tvärtom. Tack till de uppmärksamma läsare som påpekade misstaget.