Modigt om sorg

BOKRECENSIONER

Inga-Lina Lindqvist läser Malin Lagerlöfs dagbok om makens försvinnande

Foto: Malin Lagerlöf (född 1968), dramatiker och manusförfattare.
Foto: Malin Lagerlöf med barnen och maken Daniel Lind Lagerlöf som försvann spårlöst 2011.

Allt självbiografiskt skrivande delar dna med kyrkofadern Augustinus Bekännelser, utgiven år 397. Man kan säga att genren verkligen har anor.

Skandinavisk litteratur äger en självständig självbiografisk tradition och det är ingen slump att just en svensk författare myntade frasen ”skriva sitt liv”. Det var Jan Myrdal som på ett elegant sätt kapade ett litet ”om” i uttrycket och gav självbiografin autofiktionens vingar. Livet konstrueras när vi gör en berättelse av det.

Dramatikern och manusförfattaren Malin Lagerlöf prosadebuterar med Dagbok från ditt försvinnande. Titeln är tidlöst vacker och knyter an till andra sorgeböcker, som C S Lewis Anteckningar under dagar av sorg eller Joan Didions Ett år av magiskt tänkande. Kompositionen är klassiskt enkel. Språket är sakligt och avskalat.

Stramheten skapar utrymme för originellt och drabbande innehåll. Lagerlöf beskriver en kvinna som personifierar allt som vår samtid förknippar med framgång. Kreativt yrke, stabilt familjeliv, passionerat äktenskap. Hus som renoveras och spännande långresor. Släkt som håller samman. Men när maken, regissören Daniel Lind Lagerlöf, försvinner i samband med en filminspelning 2011 klipps det trygga livet mitt i en scen.

Makens försvinnande ropas ut på löpsedlarna. Med all sannolikhet har han omkommit i en olycka. Lagerlöf undviker filmmetaforer, men vid ett tillfälle skriver hon att förloppet liknar ”en löjlig filmscen som någon oambitiös manusförfattare utan ett uns fantasi har slängt ihop”.

Skam är en känsla som man inte brukar förknippa med sorg i första hand men Lagerlöf har modet att vända på alla stenar. Man skäms när en anhörig har gått bort – varför? Jag läser den strama, nakna texten och tänker att skam är en känsla som reglerar vår relation till flocken och dess normer. När en nära anhörig dör blottas de överlevandes beroende av varandra. Behoven blir så påtagliga att skammen helt enkelt finns där. Och måste hanteras. Sorgeprocessen visar sig innehålla betydligt mer än Cullbergs söndertjatade faser i Kris och utveckling.

”Dagbok från ditt försvinnande” är en personlig och litterär beskrivning som välter många fördomar överbord. Här och var finns korta listor insprängda, en av dem heter ”Fem råd till dig som möter en änka”. Ett av råden är att inte tala om för änkan vad hon känner. Inte försöka hantera sin egen skam och skuld genom att projicera sina känslor på den sörjande.

Dagbok från ditt försvinnande är full av saker man skulle vilja citera, klippa ut, sätta på sitt kylskåp. Jag tror inte att en sörjande människa mitt i en kris har glädje av att läsa den – enligt Lagerlöf behöver de som sörjer hemlagad mat och vardaglig omsorg snarare än teoretisk tröst. Men för alla som möter sörjande har Dagbok från ditt försvinnande potential att bli nödvändig läsning.

ARTIKELN HANDLAR OM