Skickligt sökande efter framtid

avJoar Tiberg

Joar Tiberg läser Maja Lundes ambitiösa roman ”Binas historia”

Foto: ODA BERBY
Maja Lunde (född 1975).

Norska Maja Lundes omfångsrika roman Binas historia är på många sätt en klassisk dystopi- och apokalypsskildring.

Läsaren får endast en vag förståelse av själva sammanbrottet – eller ”Kollapsen” som författaren döpt det till. Demokratierna har fallit, maten har blivit knapp, USA och Europas länder utgör inte längre fungerande nationer och deras befolkningar har decimerats till en skärva.

Här är det bina som är de yttersta tentaklerna i den livsväv som ännu håller vår civilisation samman, och som den står och faller med. Den insikten tränger nu fram på flera håll i konst- och litteraturfältet.

Nyligen invigdes konstnären Wolfgang Butress gigantiska installationsskulptur Bikupan på Royal Garden i London, en utställning som på många vis ställer liknande diagnos för framtiden som Maja Lunde om ingenting drastiskt görs: utan bin går vi under.

Även stormedierna tar sig an ämnet. I Dagens Nyheter (16 feb) kunde man läsa om ett land, Kuba, som inte alls upplever mystisk bidöd eller nedgången i antalet bin, där bina tvärtom frodas, förklaringen tros vara att man där inte använder gifter i jordbruket. 

I Lundes berättelse är det Kina som ännu står upp som en något sånär fungerande nation år 2087. Vi får följa en liten kämpande familj, Tao, hennes make Kuan och deras lille son Wei-Wen. Modern har huvudrollen, och urstyrkan, hon arbetar klängande i träden med handpollinering av dess blommor, ett livsfarligt och slitsamt arbete som vi vant oss vid utförs automatiskt. Familjen gör allt som står i deras makt för att få ett drägligare liv. På kvällarna finns en timme över för umgänge, Tao vill använda den för att lära sonen att räkna, han ska bli något.

Men sonen försvinner under mystiska omständigheter, och det är jakten efter att finna honom som utgör den verkliga nerven i romanen. Sökandet blir också till sökandet efter en möjlig framtid för människans civilisation.

Ändå drejas i Lundes händer en skicklig och spännande ödesberättelse fram, och under ytan vibrerar de riktigt stora frågorna: Vilket statsskick kommer att kunna säkra vår överlevnad? Kan demokratierna överleva de utmaningar som klimatförändringar och bidöd utgör?

Författaren lämnar oss med öppna frågor.

Romanslutet är mycket vackert, författaren skriver fram en sensualism och strävandets skönhet som är ljudet och vinddraget från ett bi i ett kämpande ekosystem.

ARTIKELN HANDLAR OM