Passionsdrama med fyrfotad vän

avCarsten Palmær

Carsten Palmær läser en historia om kärlek

Foto: MAGNUS WENNMAN
Bengt Ohlsson (född 1963).

Förbjuden kärlek och att ha hund. Två vitt skilda, men grundläggande element i människans liv på jorden.

I minst femton tusen år har människor och hundar gjort sig beroende av varandra. Hur länge har vi haft tid att känna begärelse till vår nästas hustru?

Martin, huvudperson i Bengt Ohlssons Drick värmen ur min hand, lever medelålders medelklassliv på ett fruset Södermalm med hustru och dotter. Äktenskap, föräldraskap, vänskap – alla relationer i hans närhet präglas av maktspel och leda. Samtal, smaker, blickar, leenden – allt handlar om positionsbestämningar, underlägen och överlägen, att finna sin plats i det sociala spelet.

Allt – utom det som handlar om Zeyra, arbetskamraten. Till henne odlar Martin en kysk men intensiv avståndsförälskelse. Så får han en hund på halsen.

Bengt Ohlsson är en skicklig berättare. Lättläst och spännande utan att vara ytlig, med en kritisk blick på samtidens seder och tankar. Han vet hur man håller den dramatiska grytan kokande genom att antyda villospår och sen klippa till med en oväntad vändning. Men det som lyfter hans nya bok är allvaret och intensiteten i skildringen av förhållandet mellan en hund och en människa. 

Den som väljer att skriva om sällskapshundar brukar kritiken belöna med en förströdd klapp på huvudet: duktig författare! Den ödesdigra passionen människor emellan förefaller givetvis mera dramatiskt tacksam än den lågmälda trygghet och ständiga optimism som hunden skänker oss.

Bokens Martin har höga krav på  sina egna känslor och insikt om sina svagheter. Han begriper att makt och kärlek är lika sammanflätade i förhållandet hund och husse som människor emellan.

Men det hindrar inte att det som börjar som medlidande med det arma djuret förvandlas till en sorts vardaglig passion, ett beroende som förändrar Martin och människorna i hans närhet. Det är en historia om kärlek på många plan, från de solkigaste till de renaste. 

Det sägs att hunden, med sin enorma både fysiska och sociala anpassningsförmåga, inte skulle existera utan människan.

Skulle människan existera utan hunden?

ARTIKELN HANDLAR OM