Opassande sanningar

BOKRECENSIONER

TORSTEN KÄLVEMARK om mannen som avslöjade Saddam - med mera

Foto: Robert Fisk i sin lägenhet i Beirut.

Robert Fisks stora nya bok läser jag under en helg i Istanbul. Det är nog rätt plats för att få perspektiv på den väldiga väv av historia och modern politik som han breder ut framför oss. Med sina 1 300 sidor är det en volym som knappt är fysiskt hanterbar men som ändå är en nödvändig läsning för alla som vill veta något om Mellanöstern.

Från Istanbuls horisont ser man en region som fortfarande kan präglas av gammal osmansk lagstiftning, en mosaik av folkslag, religioner och språk. Det är en mångfald som kejsare eller sultaner genom sekler försökt styra från Bosporen. Efter den sista sultanen tog nya imperier vid: britter, fransmän och, så småningom, amerikaner. Alla dessa härskare har hycklande motiverat sin närvaro med en maktpåliggande civilisatorisk uppgift även när krass ekonomi i form av bördig jord eller underjordisk olja varit det egentliga motivet.

Varje imperator har mött motstånd, från 500-talets kristna monofysiter till dagens sunnitiska upprorsmän. Recepten för att kuva motståndet har varierat. Bysantinare och turkar använde tortyr och lemlästning för att främja den civilisation man ville utbreda över kopter och araber. Dagens splitterbomber är bara en ny variant på ett urgammalt tema. Robert Fisk påminner om hur shiiterna revolterade mot britterna i Irak 1920 och vad Winston Churchill då skrev till chefen för det unga brittiska flygvapnet: "Ni bör förvisso fortsätta med experimenten kring gasbomber, särskilt senapsgas, vilket skulle vara ett bra sätt att straffa motsträviga infödingar utan att de tar alltför stor skada."

Det första brittiska kriget mot irakiska motståndsmän förebådar ofta i detalj det som hänt under de senaste åren. Dåtidens premiärminister, David Lloyd George, argumenterade mot kraven på att återkalla trupperna från Basra och Bagdad. Det skulle leda till "anarki och förvirring". Man skyllde våld och motstånd på infiltratörer från Syrien eller Iran. Ett uppror kring Falluja slogs ned med effektiv grymhet och 10 000 irakier beräknas ha dödats. Arthur Harris, mannen som senare skulle göra Hamburg och Dresden till apokalyptiska eldhav, gjorde här sina första lärospån: "Nu vet araber och kurder vad bombning verkligen betyder i fråga om offer och ödeläggelse; de vet att en medelstor by praktiskt taget kan utraderas på fyrtiofem minuter och att en tredjedel av dess invånare dödas eller skadas."

Robert Fisk har bott i Mellanöstern under långa tider och han kan också regionens historia. Det är därför som han är en säker bedömare av samtiden. Han genomskådar manipulationer varifrån de än kommer. Redan när Donald Rumsfeld under tidigt 80-tal besökte Saddam Hussein för att försäkra honom om amerikanskt stöd kunde Fisk berätta om regimens verkliga natur. Som korrespondent för The Times var han bland de första att rapportera om diktatorns övergrepp.

I juli 1985 fick tidningens chefredaktör ett protestbrev från Iraks London-ambassadör som ondgjorde sig över att Fisk framfört anklagelser om tortyr och massvåldtäkter i Abu Ghraib-fängelset. Ambassadören var upprörd och betecknade skriverierna som extremt ensidiga och skandalösa.

Robert Fisk noterar med en mild ironi att det är exakt den typen av anklagelser som han fortfarande möter när han nu rapporterar från Irak. När hans journalistik kommit att vändas mot dem som under lögnaktiga förevändningar inlett ett angreppskrig har han blivit en slagpåse för väl samordnade opinionsbildare.

Fast redan tidigare hade han förstås gjort sig impopulär bland alla dem som vill se en selektiv rapportering från Mellanöstern. Hans stora bok om Libanon kom 1990 och dess sakliga skildring av israeliska övergrepp under invasionen 1982 satte honom under hårdbevakning av professionella lobbyister. När sedan The Times köpts av Rupert Murdoch och redaktionen började censurera hans rapporter fick han nog och lämnade sin gamla tidning för det ärligare klimatet i liberala The Independent.

Titeln The Great War for Civilisation anspelar naturligtvis på det första världskriget. Robert Fisks far fick en medalj med just den inskriften sedan han deltagit i den meningslösa masslakt som 1914-17 pågick mellan Europas högt "civiliserade" länder. Kunskapen om att kulturens fernissa sitter tunt också i ett västerland som yvs över sina värderingar har styrt sonens liv som reporter.

Robert Fisk är en av världens främsta och mest pålästa krigskorrespondenter. Hans senaste verk är tjockt som en gammaldags bibel. Den skildrar också just den region där de religiösa uppenbarelserna kodifierats i omfångsrika skrifter. Det är ändå ingen bok som gör anspråk på ofelbarhet. Men ingen som skriver eller uttalar sig om Mellanöstern och dess turbulenta historia och nutid kan i framtiden gå förbi den.

Historia

Torsten Kälvemark