Klarsynt uppgörelse med vår tid

Elise Karlsson är en samtidsskildrare av högsta klass

1 av 2 | Foto: Margareta B Sandebäck
Elise Karlsson (född 1981) är författare och litteraturkritiker.
BOKRECENSIONER

Med sin roman Linjen från 2015 gav Elise Karlsson litterär form åt 2000-talets osäkra anställningar. Boken inleds med att dess berättare Emma går från arbetslös till anställd. Rädslan driver henne uppåt i hierarkin och den fasta tjänsten på ett bokförlags kontor blir inte bara ett mål utan livets hela mening.

I Karlssons nya roman Gränsen är både Emma och den precisa, effektiva prosan från Linjen tillbaka. Emma är nu mellanchef på bokförlaget som fortfarande tillhandahåller bisarra självhjälpsböcker till företag och deras anställda. Det är titlar som Drömjobbet (om hur drömtolkningens symboler kan användas i arbetslivet) och begrepp som zenkapitalism (om hur vårt inre lugn är företagets viktigaste handelsvara).

”Gränsens” verklighet är både absurd och bedrägligt bekant. Snarare än att spegla samtiden på ett ytligt plan är det en bok som drar fram dess inre strukturer till ytan. Så vad visar sig? Tja, kanske att allt kan göras till ett arbete för den alienerade människan i den nyliberala ideologin.

För när Emma blir sjuk och måste opereras är det inte längre arbetslösheten som är det stora hotet, utan kroppens gradvisa sönderfall. Hon börjar arbeta på sin fysik, sin relation, sitt jag och – när hon är på semester – sin solbränna. Via yogan upptäcker hon att både andning och avslappning är något som kan och bör bemästras. Att ta hand om sig själv noterar hon är inget man gör för sin egen skull. Arbetet med jaget är lika mycket ett yttre påbud som arbetet på företaget.

Mot den individualistiska self care-trenden ställer Karlsson solidariteten, eller rättare sagt bristen på solidaritet. Medan Emma övar på att känna sin kropps gränser upprättas striktare gränser kring nationen. Genom radions nyhetssändningar ger Karlsson en anonymiserad sammanfattning av de senaste årens svängande opinion i flyktingfrågan och låter det inledande engagemanget raskt slå över i fientlighet.

Emma verkar däremot leva i ett historielöst, fragmenterat nu, där hon tar in samtiden utan att värdera. Såklart är också det i linje med yogans och den medvetna närvarons påbud. Och liksom hon i Linjen inledde en relation med kollegan Billy för att bättre kunna uppslukas av arbetet blir hon i Gränsen strax sambo med yoga­instruktören Jonas. Politiken tar plats i hennes liv genom en relation med den asylsökande Kamil och en annan relation med den rasistiska lobbyisten Ann.

Gränsen ritar upp en olycksbådande värld, präglad av en tankens klaustrofobi. En motkraft utgörs av en avhoppad motivationstalare som sprider dunkla budskap, frågan är dock om de i sin svartsyn erbjuder något alternativ.

Men Karlsson skriver också i något annat. Via den franska filosofen och mystikern Simone Weil introduceras ett annat sätt att arbeta med jaget.

Kanske går det att tala och handla utanför den nyliberala ordningen? Jo, Gränsen är förstås själv just ett bevis på det. Tillsammans med Linjen och den mer traditionella uppväxtskildringen Klass från i fjol befäster den ytterligare Karlssons position som en av den svenska litteraturens mest klarsynta och intressanta samtidsskildrare.

ARTIKELN HANDLAR OM