Ensamheten som livets tröst

Foto: Roberto Bolaño (1953–2003).
BOKRECENSIONER

Roberto Bolaños roman Om natten i Chile är en lång skimrande mörk monolog riktad till den gastkramade läsaren av kritikern, poeten och prästen Sebastián Urrutia. Denna dystre rovfågelklart blickande, men nu döende, gestalt bekänner i boken sitt långa liv under 1900-talet hemma i Chile och på resor i Europa. Urrutia är konservativ och dras till friden, skönheten och övermänniskorna. Men det är ingen karikatyr Bolaño tecknar, utan en paradoxal och levande människa. I synnerhet minnena av diktaturen präglas av ångestfull ambivalens. Och den gåtfulle åklagare vid namn ”den åldrade ynglingen” som tyst beledsagar Urrutias berättande förmår den gamle prästen till vissa obehagliga avslöjanden.

Men det är inte handlingen utan språket självt som är romanens viktigaste element. Översättaren, Lena E Heyman, som också översatt Bolaños De vilda detektiverna (Tranan 2007) har lyckats väl med sin svåra uppgift. Romanens dunkla, liksom topografiska prosa som rastlöst rör sig i minnets landskap, från plötsliga öppningar av rymd och himmel till närsynta hågkomster av anleten, tonfall och gester, hyser också i Lena E Heymans språkdräkt ett slags öppning mot döden. Som föll det över romanens språk en rå och kornig skugga från det väntande dödsmörkret.

Om natten i Chile är knappast en uppbygglig roman. Man läser den fascinerat och förskrämt. Berättarens tro på Gud känns mera som ett straff än som en tröst. Den enda lindring livet erbjuder är det evigas ensamma svalka. Och likväl är det en bok som hävdar uppriktigheten. Alla slags bekännelser, från biktens till skvallrets, diktens och tortyrens, som tematiseras i romanen bör, tror jag, läsas som utryck för längtan till den andre. Men det är som om bekännandet aldrig tjänar något till. All intimitet och innerlighet är till sist bedräglig. Och då Urrutia i bokens näst sista mening äntligen når fram till ett ansikte, är det, anar man, dödens ansikte han ser.

I den spanskspråkiga världen har Roberto Bolaño i många år varit ett namn på allas läppar. Av många räknas han redan till klassikerna. Det sägs att Lena E Heyman översätter också hans sista och största roman, 2666 som nyligen utkommit i engelsk översättning och gjort succé i USA.

Roberto Bolaño, som dog i en leversjukdom 2003, såg sig dock själv främst som poet och nog vore det roligt om Tranan också vågade satsa på ett urval av hans dikter.

En dikt av Roberto Bolaño

ÅTERUPPSTÅNDELSE

Poesin går in i drömmen

som en dykare i en sjö.

Poesin, modigast av alla,

går in och faller

pladask

i en sjö ändlös som Loch Ness

eller grumlig och olycksalig som Balatonsjön.

Begrunda den från botten:

en dykare

oskydlig insvept i viljans

fjädrar.

Poesin går in i drömmen

som en död dykare

i Guds öga.

Ur Los perros románticos, Lumen 2000.

Tolkning av Magnus William-Olsson

Magnus William-Olsson