Underhållande om klasskramp och vänskap

Wanda Bendjelloul har den perfekta inledningen på en arbetsplatsskildring

Av: Anneli Jordahl

Publicerad:
Wanda Bendjelloul, journalist och filmkritiker, romandebuterar med ”Dalenglitter: en roman om hårt arbete”.
Foto: Sofia Runarsdotter
Wanda Bendjelloul, journalist och filmkritiker, romandebuterar med ”Dalenglitter: en roman om hårt arbete”.

”Innan jag flyttade till kassan var mina armar alltid fyllda av brännmärken.” Där satt den! Den perfekta inledande meningen i en roman med ett av den unga litteraturens allt vanligare teman: arbetsplatsskildringen.

Läsaren möts av upprörande scener från en snabbmatsrestaurang, med smutsäckeleffekter, arbetsskador och kränkande personalpolitik. Chefen gör karriär inom kedjan genom att minimera personalen.

Så långt påminner romanen om Måns Wadensjös ”Monopolet”, om ett lika hårt arbete på Systembolaget. Men ”Dalenglitter” tar ett större grepp och berättar underhållande och slagfärdigt om klasskramp, komplicerad vänskap och identitetsklyvnad. Romanen speglar klassunderlägen i Stockholm mot en betydligt mer utsatt arbetarklass i Polen.

Journalisten och filmkritikern Wanda Bendjellouls romandebut är en Stockholmsskildring med rastlös nukänsla, situationskomisk tonträff och roliga dialoger. Alla som är förtjusta i rå arbetarklasshumor: Läs! Här finns en del djurmystik som ofta förekommer i klasskildringar, som i Andrea Arnolds filmer. En fladdermus kallas här för ”covidråtta”.

Hon vet att lukten av pommes frites är svår att duscha bort och att brännmärken inte försvinner

I förhandsintervjuer berättar författaren att hon själv vuxit upp i Enskededalen söder om Stockholm och arbetat på snabbmatsrestaurang. Detaljerna har tyngd. Hon vet att lukten av pommes frites är svår att duscha bort och att brännmärken inte försvinner.

Ännu en spegeleffekt: på andra sidan tunnelbanespåret, ligger villornas Enskede. Vänskapskontakter knyts med flickorna som döpts till Märta och kan en del om Polen genom de byggarbetare de anlitar billigt. De ”väldoftande” Märtorna är ”iögonenfallande naturliga” till skillnad från de glitterklädda Dalenbrudarna.

Pengar spelar stor roll. Bristen. Hur ska hon få ihop till körkort? När de ”fruktansvärt trevliga” Märtorna ska till Nice på semester åker berättarjaget äntligen på resa. Nämligen till Polen för att begrava en ung släkting som omkommit i en arbetsplatsolycka. Ensamstående mamman, frisören Jadwiga, har inte råd med två biljetter.

Polenresans värme hos mormodern, svärtan i fattigdomen och klubbesök ”on the wild side” ger huvudpersonen insikter som skänker tyngd och fördjupar romanen.

”Dalenglitter” är ingen askungesaga. Den sedvanliga klassresan sker inte här. Allt går i cirklar. Men hos glitterflickan finns en kraft och en självbevarelsedrift som kanske kommer av att hon är ett omhuldat barn. Ljuset i berättelsen ger en vink om att det går bra för henne.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.