Bevingad flykt från Iran

Foto: Foto: peter knutson
Zinat Pirzadeh.
BOKRECENSIONER

När jag satt mig för att skriva om Zinat Pirzadehs debutroman Fjäril i koppel råkar jag i LO-tidningen läsa om den nya nederländska tv-showen Weg van Nederland. I programmet tävlar fem asylsökande som ska utvisas om 40 000 kronor. Den som vet mest om Nederländerna får ta med sig prissumman i samband med utvisningen. LO-tidningen citerar Maria Alings, informationschef för tv-bolaget VTRO: ”Det är så klart ett grymt spel med dessa människor, men det nederländska flyktingmottagandet är ännu grymmare”.

I Fjäril i koppel kastar flyktingskapet och asylsökandet långa skuggor över berättelsen. Romanens dramaturgiska kurva arbetas upp mot huvudpersonen Shirins flykt från Iran – troligen till Europa – åren efter revolutionen. På en både levande och galghumoristisk (om än stundtals väl anekdotisk) prosa gestaltas också den unga hjältinnans släkt och uppväxt. Först under shahen, Farah Diba och den kungliga underrättelsetjänstens våld, och sedan under ett revolutionärt och postrevolutionärt våld.

Shirin ska fly från de begränsningar som uppställs för henne som människa och kvinna. Hon ska rymma från sin våldsamma make, som drogad återvänder från Iran-Irakkriget till henne och den lilla dottern. Den nattliga flykten från Teheran syftar till att befria fjärilen från sitt koppel och skapa nya möjligheter för Shirin och barnet. Hur det går för dem som flyktingar förtäljer inte romanen, men boken är planerad som första delen i en trilogi, så fortsättning följer.

Det hade förstås varit storslaget om denna fortsättning berättade om Shirin och ett Europa som tillät fjärilar att flyga. Som inte misstänkliggjorde dem, försökte rycka av deras vingar och tvang dem att gömma sig. Som inte skapade raslagar och införde arbetsläger.

Som kort sagt inte smetade ner människors möjliga vingar med lasersikten, brinnande flyktingförläggningar och fascistiska människoideal.

Hanna Hallgren